8. mars

Nu har det gått en vecka, livet går vidare som vanligt. Med allt. 
För några dagar sen fick panikattecken, när D körde föbrbi sent på kvällen. Jag gick hem och kände när alla sår öppnades upp igen. Jag kan inte fatta hur det kan fortfarande kännas så stark. Att det tar inte slut. Hela tiden när jag är ute kollar runt, om han kommer ska visa mig glad och stark, men ser inte honom. Jag vill inte visa mig svag för honom, så kommer han får mer bränsle. Nu gäller bara en sak att helt bli av honom. Inte " se " " höra" honom och se honom bara som luft. Det är det enda som hjälper att bli helt fri av denna sjuka människa som han är.
Denna vecka kom skattebesked, jag får tillbaka mer än förra året, och det är bara för att har de olika lån och krediter, har betalat ca elva tusen för räntor. Så att nu kan betala polisböter, sätta in sparpengar, betala av en liten del av lånet, och sen ska låta köpa något till mig själv som jag behöver. Så funderar att kanske ska köpa nya sneackers när jag och J ska till Malmö, för shopping. Det är jag värd. Jag tänker inte så ofta för mig heller. Dags att börja prioritera mig i första hand nu. 
Cc svarde mig i förgår, men hon svarade bara med empjs och det var allt. Jag låter vår vänskap vara just nu , och inte hela tiden skriva henne när jag känner mig så nere. Hon har eget liv, och inte tid varje gång att skriva mig. 
Jag sökte tjänsten /25 % till repan, men inte hört nånting. Men såg repan chefen och hotell chefen att de hade en intervju med en mörk kille. Säkert någon som sökt tjänsten. Nu är det bara att vänta om repan chef kommer kontakta mig. Kommer hon inte göra det så vet vad de två håller på och känner mig att dags att söka annat jobb. Jag hoppas nu att kommer får min semester hela juli, den annan tjejen pratar nu om hon ska lägga två olika semstrear, så får man hålla för tummarna att chefen ska gå på. Jag har märkt mer och mer hur chefen behandlar mig, det känns skillnaden , när jag måste göra mer jobb än den andra tjejen. Jag gör allt att hålla mig stark, men känner min gränsen att nå. Om jag kommer höja rösten nu, hur kommer hon reagera.Det är ofta så mycket snack om olika grupper, så vet inte var ska jag hålla mig. 
Redan om två månader kommer jag fylla år, och det kommer vara dagen när jag ska jobba. Men firar mig på kvällen. Med min älsklingen... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0