tiuks

Snart är året slut. Det har varit rätt jobbigt året för mig, mest har det kommit tårarna än leende på läpparna. Men har kämpat så mycket under hela året. Jag minns hur lycklig jag var den första dagen i år, jag minns hur mycket kärlek det fanns mellan oss. Och samma ögonblick rasade allt ihop. Det finns fortfarande så många frågor som finns inte svar. Varför ? Det är bättre att lämna den gamla, sårbara året bakom och vända en nytt blad. Men min kärlek kommer inte vissna, mina känslorna kommer inte vissna. De finns kvar för evigt. Det börjar kännas nu mer och mer jobbigare med allt. Allt med D, allt med J. Hon kämpar med sin sjukdom och jag gör mitt bästa men känner att det räcker inte...jag räcker inte mer för henne. Igår hade hon utbrott. På kvällen. När jag sade att hon kan äta kesella med bär, hon sa direkt nej, Jag förklarade att det är samma som kvarg du äter. Så hon smakade lite och nej, hon äter inte och sprang till sitt rum. Jag rasade direkt ihop, vad gör jag fel, varför vill inte hon bli frisk. Jag tänker inte mer att ta ut henne ut, hon kan sitta hemma i sitt rum nu, jag bryr inte mer om henne. bara ser till att hon har mat. Hon gör det att jag ska må värre. Hon tar allt min energi. Jag vill att hennes pappa kommer hem och tar över allt med henne nu. Jag vill bara att hon ska bli frisk att även jag kan leva ett normalt liv. Jag kan säga att det har varit en av min värsta året. Det har hänt så mycket med mig, det är så mycket som jag har gått genom. Det har varit så mycket tårarna. D ska komma hit, han ska köpa sågspån till kaninerna. Han varit på massage. Vet inte vem ger honom massage. Han måste ha någon, han sagt att det är en vän som ger massage. Det är fortfarande jobbigt med honom. Han kramar inte mig mer så lätt som tidigare. Juldagen när var hos honom, vi kramades. det kändes hela kroppen, det var jobbigt. Dagen efter frågade honom, om det var jobbigt att kramas, då sade att jag. Det försvinner ingenstans.

Igår var vi på BUP och J -s vikt står stilla för länge. Så att läkare var igår med på möte och... hon vill att J ska börja ta mediciner som hon tog i början. Läkare säger att mediciner kommer ge henne mycket ångest i ca 4 veckor, att jag ska vabba henne...jag meddelade om hennes pappa om det, och han kommer ta henne i två veckor när han kommer hem. På bussen blev jag såå ledsen, att allt kommer vara igen så jobbigt att vara hemma med henne. Hur orkar jag. Jag kommer ta nu en vecka vab, och redan nästa veckan måste ta den. Imorgon ska jobba och kommer prata med min chef. Hela julen , hela nyår är förstörd, Det kommer bli kämpigt för henne nu. Jag känner mig otillräcklig för henne, jag kommer inte ha egen tid, ingenting, Och julkänslorna som kommer tillbaka..att vara " ensamma" och nu att inte ha någon kan finnas på min sida. Jag hatar ensamheten. Jag har D , men han finns för mig som vän. Idag de ska elda i skogen, och vill att ska följa med. De är redan börjat, jag sov länge idag , och ska gå snart. Vi ska grilla även lite, men tänker inte "jobba" som vanligt med de.

Det är så jobbigt att vara " ensam" i jul. Den känsla att inte ha någon att fira med. Jag är med J, jag är med D. Men har ingen att ha på min sida, saknar fruktansvärt honom på min sida... Jag har varit i fyra kvällar med honom ute, och samlat pengar till gruppen. Den vecka när jag jobbar i sex dagar, bara ledig idag. Då har jag städat hemma, tvättar hemma, handlat. Ledig dag när skulle behöva ta det lugnt. Allt känns då tufft. Igår han kysste mig på kinden, kysste honom tillbaka på kinden, och det blev för mycket att blev så ledsen. Han ringde sen och kände av det direkt. Jag kan inte hålla mig tillbaka, det är för mycket. Hur kommer det vara under jul, han vill komma till mig och fira. Han frågade om J är hela jul hos mig. Såklart är hon hemma hela julen. Varför han frågade det... Det är blandade känslorna. Men ... om han vet att det var jobbigt när han kysste mig på kinden, då skulle han inte komma krama mig eller kyssa igen på kinden. Men han gjorde det. För att han kan inte släppa mig bara såhär lätt. Det vet jag. Jag kan känna ibland att han är rädd att närma mig, jag får den känsla ibland. Han är rädd att såra mig när han gjort den en gång. Han har kvar de känslorna. Det känner jag av .

Jag försöker ta sakta de steg och inte ha för stora förhoppningar, och är ganska försiktig med D. Jag fick prata med CC en dag. Ja, han hade hört av sig. Hon berättade att hon hade varit ute i Växjö och vandrat med en vän( manlig, känner varandra redan i 20 år). Och hon var på väg hemåt , så hade han ringt henne. Då sagt att han saknar henne osv, men hon förklarat igen att det finns inget mellan oss och kommer inte heller att bli. De hade pratat och så hade han berättat att han hade dejtat en del nya tjejerna , men ingen som varit för honom, att de varit så ytliga. Såklart när han kommit med sina krav, och han har inget jobb, vem vill ha relation med honom. Han försökt att gå tillbaka till henne, men han fattar inte det att hon gått vidare. D varit sjuk här hemma nu, och har hjälpt honom handla lite. En morgon hade han ramlat hemma, och hörde av sig direkt till mig. Men det gick bra sen. Vi pratat varje dag, igår var ute med honom mata fåglarna. Vi har inte kramat nu när han varit sjuk, men han hela tiden att ah han vill krama mig, osv, men vi kan inte. Han hade rakat sig, sade igår att han behöver, och idag han gjorde. När såg honom sade att det är fint nu, och han fattade att blev sugen på honom, Vi säger nu igen " puss och kram" hela tiden igen, men det är bara vänskap. Hans mamma åkte till landet i veckan, han blev sjuk igen när hon hade åkt. Och såklart ville mamma åka tillbaka, men han sade att han har mig här. Mamma hade blivit lite överraskad för det, att vi umgås igen. Jag håller mig ganska lugnt med honom och försöker inte bygga stora drömmar med honom. Snart kommer alla pyssel bitarna falla på plats. Band mellan oss finns kvar. Ofta igen när jag tänker på honom hör han av .

Jag börjar bli små sårad... sakta Det har gått helt ok, mellan mig och D. Vi pratat med varandra varje dag, sett varandra lite då och då. I förgår han skulle åka mata fåglarna och vi träffade vid parkeringen. Jag kom hem. Han var glad när han såg mig, och ville kramas. Han kramades som vi gjort tidigare, men hans blick det är saknandet. Och han tryckte sin kropp hårt mot mig. En kväll var han här och vi satte på soffan och han ville hålla mig i sin famn. Den känsla går inte över, han vet att mina känslorna lever kvar. Han vill fira jul med mig, och även nyår. Varför det? Att han inte har någon annan, och vi är vänner igen... Idag fick meddelande av CC, att han börjat höra av sig och sagt att han saknar henne.... Jag skrev lite om att vi haft kontakt och träffar då och då, och en dag vi kramades för hårt. Hon har inte läst mitt meddelande. Vad är det? Med honom. Varför han söker till henne helt plötsligt. Men hon kommer aldrig att ha någon relation med honom, hon sagt om och om det. Jag sak se om hon skriver tillbaka, och kanske de träffats. Det vet inte jag. Han var i helgen hos några vänner, han ringde mig på väg dit. Jag vet inte vad händer med honom, han kanske tror att nu är allt bra mellan oss, och han kan söka till Cc, han hoppas för henne.