tiuks

Semester fortsätter men det börjar kännas att nu är det semester. Imorgon åker vi i väg. En familj kommer bo här i tre dagar. Vi ska mot Göteborg först, sen ska till Polen. Det känns bra att kunna åka iväg. Jag började packa sakta, men är svårt. Vädret blir svalare, och måste tänka på det, om det blir regn där. J är alltid så sent, hon har inte än fixat sina kläderna i garderoben, allt ligger på golvet och jag ska inte städa upp det. Jag vet inte hur ska göra med henne, att hon kan se det hur stökig det allt är där nu. Snart är klart med min bok som lånade. Healingkoder heter det, mycket att gå genom, det var just det jag behövde mest att läsa, nu hoppas att även det ska hjälpa mig att bli mer positiv och komma över allt stress som finns inom mig. Det känns att jag har börjat hitta mig själv.

Det finns alltid hopp. Man måste tänka positivt. Just nu vill får ut allt negativt som finns inom mig. Det finns för mycket som jag tänker på. Hur kommer man må bättre...…..tårarna bara som kommer. Jag är för trött att vara här ensam hela tiden. Jag känner att behöver komma bara ut härifrån. Jag måste bara börja älska mig mer och tänka vad är bäst för mig. Jag vill inte tänka på jobbet just nu, men det är en del av mitt liv, och vet inte vad ska göra. En del av mig säger att lämna den jobb jag har, en del säger nej. Efter den sista dagen jag var på jobbet fick jag nog, och börjar mer att vara fundersam om jag vill vara mer där. Jag såg nu hur jag blev behandlad, och såg även nu att hade blivit ledig de dagar jag sjukskrev mig., dvs att kommer inte får pengar för den dagen jag har rätt. Men kommer denna ifrågasätta direkt när kommer till jobbet. Om man bara kunde hitta snabbt ett nytt jobb. Jag har ansökt nu några jobb och väntar bara att får komma till intervju. Att bara får komma vidare med livet. Att inte jobba att leva utan leva livet fullt ut. Men min ekonomi är dålig och behöver ett jobba att bra betalt. Jag har semester och tid att fundera på det lite mer. Idag lånade en ny bok, Healingkoden. Sista tiden vill läsa lite mer annorlunda böckerna. Att läsa att må bättre.

Det har varit mina svåraste dagarna nu,när jag var i botten. Men ser ljuset och hoppet. Och lyssnar nu bara mig själv. Bara att låta allt just nu på sidan och bara göra det att mår bättre. Stänga av allt från jobbet, att tänka just på det gör mig mer illamående. Igår sökte ca 3 jobb, och idag skickade en till ansökan. Jag vet att kommer får nytt jobb innan ska tillbaka till min gamla jobb efter semester. Ingen som kan köra på mig mer som har fått i fredags, när nådde min gränsen. Det visade nu att bara det att jag hade en gräns och det gick inte mer att pressa mig...men vill inte tänka på det just nu. Jag behöver tid att tänka genom just nu. Det kommer bli bättre med allt. Besviken just nu att ingen av mina arbetskollegor inte undrat hur jag mår. Det gör så ont att tänka på det. Men nu förstår mer vem är mina riktiga vänner. Imorgon vi ska ut till Verkö igen. Det kommer en ny kille att följa med oss. Och sen har vi fått en till tjej i gruppen. Det är kul att vi blir mer. Semester börjar nu på riktigt men det började inte som hade tänkt. Nästa vecka är vi hemma, men ska försöka vara ute ofta, och kanske ska åka till Ystad saltsjöbad nån dag.

...med jobbet. Att sjukskrev mig igår kväll. Igår bröt ihop helt, det blev för mycket att sprang ut och gråt ca en kvart tills jag samlade mig igen att komma in att jobba klart. Det var fruktansvärt känsla, jag kunde inte mer vara. Efter jobbet anmälde mig sjuk direkt och smsa till chef, som blev arg på mig redan när hon ringde på morgonen och kunde inte prata med henne, att lade på. Så att nu vill hon ha ett samtal när kommer tillbaka efter semester. Jag har ingen aning just nu vad hon pratade till personal, men är nu helt förkrossad helt, att kommer bli av med min tjänst. Men har redan börjat söka nytt jobb. Jag har ingen lust att gå tillbaka. På måndag ska anmäla mig frisk och har redan nu börjat att söka nytt jobb. Jag vet att kommer hitta något. Det är förändringar som jag behöver just nu.

...har jag blivit på jobbet. Det har varit fruktansvärt mycket på mina axlarna. Att jag låt mig nertrycka såhär. Att denna andra tjejen ska jobba de veckorna så lätt. Men kommer göra såhär att hon kommer ta en del arbete som jag har inte hunnit göra, nästa vecka kommer inte jag göra som jag har gjort nu. Det är så orättvis att just nu känner att nej, det är gränsen jag har nått, och dags att hitta annan jobb. Jag kommer inte jobba kvar nästa sommaren. Jag känner mig själv bäst och nej, jag är inte så dumm i huvudet att de högre chefar kan använda mig som slav. Det är nog nu. Idag fick jag ledigt men det kommer i mobilen redan sjukanmälningar.. Idag ska inte orka göra så mycket, jag kan inte jobba hemma och fixa nu på en gång. En sak i taget bara.

Det löser sig nu med min orolighet att åka iväg utan att ha någon som skulle bo här. Nu fick en annan bokning, inte exact datumen, men det är närheten En dag innan, en dag innan vi ska hem. Och nu bokade en liten trip till Göteborg för en dag innan Polen resa. Det känns nu lugnt. Det blir resande här i Sverigen mest. Att planera allt nu, inte lätt när man har för mycket på jobbet. Jag kämpar vidare, det är tufft. Nu hoppas bara att den andra tjej kommer höra av sig idag eller imorgon och kommer jobba imorgon redan. Annars blir det jobbigare för mig att jobba nästa veckan. Men är stark och jobbar för min semester nu bara. Jag, som trodde inte att vi kommer iväg nu, men kommer vara borta nästan en hel vecka. Det vet man inte än, vad kan hända mer. Det finns alltid hopp. Igår fick mejl, och blev plats 7 i den sista lägenheten, fick inte lägenheten, men finns hopp för andra lägenheten, en till som är ute och ligger ganska bra just nu, att är helt säkert att kommer även till visningen.

Sista vecka har varit så jobbig för mig, att har kommit så många tårar. Men har en nära vän, D, som ger mig goda råd alltid att må bättre. Utan honom skulle jag varit i botten. Jag börjar känna mig bättre. Med mitt liv jag lever. Just nu handlar det mycket jobb, det är svårt att hinna med allt där. Men försöker att ha ett system att göra mitt bästa. Jag vet att klarar det. Snart är det semester, hade bokat en resa, som skulle avbokad. För att den familjen avbokade sitt resa, de som skulle bo i min lägenheten. Jag hoppas att hittar någon annan, sista utväg är en kollega som kan kolla katterna. Om skulle avbokad hostel, skulle förlorat ca sexhundra kr, de skulle får bara pengarna. Det funkade inte för mig. Vi ska åka till Polen. Nu har jag det sista tandläkare kostnaden, att får ihop, att började redan ny söka lån. Jag kommer får den, men vill inte ta den. Men har akut läge just nu. Snart ska till jobbet. blir en tuff dag även idag, när har en person mindre, och måste jobba extra hårt idag.

Jag kunde inte mer och skrev till honom hur jag mår, och varför. Nu vet han. Såklart vill han hjälpa mig och ja, han tryckte mig en liten del ner nu. Han skrev ungefär att det är eget ansvar hur man mår osv. Jag tog det illa upp och gråter.... det blev inte bättre just nu. Det gör just nu mer ont i hela mig. Jag försöker att inte mer skriva med honom om det. Nu har bokat resa till Polen, båda båt och hittade en hostel nära stranden, och inte längt från tåg heller. Det känns bättre att har fixat den delen nu. Det kommer kosta extra för mig 800kr, men det liten del är inte så farlig. Det skulle bli dyrare om ville stanna här i Sverige. Idag ska städa lite hemma, om jag orkar, sen har tvättstuga och sen åka kolla lägenheten. J ska följa med,

..igen. Nu skrev igen med D,och jag bröt ihop, jag skrev lite med honom, och mellan raderna hur jag mår. Och nu vill han ha en förklarning. Och måste han skriva vad han ska göra imorgon med sin flickvän. Som jag vill veta, jag är helt slut....jag orkar inte mer. Jag känner att jag skriver honom bara om det varför jag är igen så nere, att han måste fatta det tills slut. Det går inte bara över. Jag orkar inte mer med honom. Jag vet att han kan komma med sina råd, och han kommer kanske trycka mig mer ner, så kommer jag sluta kontakt med honom.

...är jag fortfarande på min vän D. Han skulle hämta några säckar från mitt jobb, och han skulle höra av sig, men kunde inte får kontakt med mig, sen ändrade planer. Sen skulle jag tagit med efter jobbet, och han skulle kommit till stan, men sen såklart smsa att han hinner inte, att han är ute och handlar, att jag ska gå hem att han kommer hämta. Då kokade jag helt...vi smsa hit och dit, sen han ungefär att han kommer köra förbi, svarade vet inte när är hemma, att behöver frisk luft osv. Sen ringde och ljög ihop att är istan, och har inga säckarna med, han blev så klart arg. Ibörjan bara var är du, vart i stan är jag. Efter det ok, sen smsa igen sorry att jag blev arg osv, han var stressad, sen ungefär att han ska ringa senare , men stängde av mobilen. Jag kan inte prata med honom, har inte heller varit på FB. Jag är trött att bli behandlad så illa. Jag kan inte heller träffa honom, jag klarar inte det bara. Det känns för mycket just nu med honom. Jag kommer hitta på sakerna nu hela tiden, att inte träffa honom. Inte svara på mobilen heller, eller smsa. Jag börjar bli trött på honom faktisk snart. Imorgon är ledig och ska försöka inte använda mobilen, han kommer säkert kanske vilja ha säckarna nu imorgon. J sa idag att hon vill följa med till visningen nu. Det känns för mig tryggare att hon vill följa med nu.

...är jag fortfarande. Det känns just nu så jobbigt, med allt, hela mig är bara så trasig. På morgonen loggade in på Fb, nu har inte varit online ca 12 timmar, och tänker låta det vara. Jag trodde att han kommer höra av sig och fråga mig, hur jag mår. Min vän D, det har han inte gjort det känns att han faktisk bryr inte om mig...jag kommer inte heller att skriva honom eller ringa. Han kommer säkert att skriva i gruppen om nästa veckans uppdrag, och vilka dagar man kan vara med. Jag kommer inte läsa de meddelanden, och inte heller att skriva något. Jag börjar känna mig att vill inte mer att vara i hans gruppen, det tar för mycket min energi och tid. Jag är mest ledsen att vara ensam hela tiden, att inte ha någon som kan lyssna mig, bara att får ha någon i närheten, det gör så ont när jag ser alla andra ha någon. Det är för tufft, jag klarar inte det. Och ja, jag börjar känna att mina känslorna kommer sakta tillbaka, och vill hålla avstånd av honom nu. Jag trodde att han kommer skicka meddelande, och skriva hur jag mår. Han vet att behövde någon som kan lyssna mig, jag ville inte höra a sig till honom , för att han har eget liv med henne, och inte bryr om mig. Jag tänkte hela dagen om han kommer höra av sig, vad kommer svara honom...men just nu känns att nej, han bryr inte om mig som vän....Det är bättre att hålla avstånd helt av honom. Snart ska åka till stan, först träna, sen ska åka kolla var ligger Musikgatan, sen ska försöka tvätta bilen också, sen ska åka och hämta J på flygplatsen.