tiuks

….var ag ute med D, och plockade skräp. Det blev 9 säckar att plocka nere vid kusten. Vi pratade lite hela tiden, men ville hela tiden prata om något annat. Jag vågade ta upp den. Nu fick jag lite svar på mina frågorna. Det som är mellan oss. Han är fortfarande ihop med sin sambo, och vill inte att hon ska veta att vi har något. Han vet inte hur det går, när de kommer gå isär helt, måste han hitta bostad, och det är inte läge för honom utan jobb. Sen sa ungefär, att han kan inte flytta in hos mig, att har katterna...Senare började han mer att ta upp det hela vad det finns mellan oss. Han sa att han har ju känslorna med mig, att jag gillar honom. Och han gillar det med när vi är tillsammans, men han vill inte ha sex med känslorna. Han frågade om jag skulle kunna ha sex utan känslorna, han vet att har känslorna och är lite osäker om klarar det hela. Han vill bara sex just nu med mig, vi kan inte bli något seriöst. Inte just nu. Jag vet att det kommer bi vi, snart. Nu sist han frågade att ungefär höra av sig, vilken dag, eller när vi kan ha sex....jag vill det ju men att bli sen ledsen, det blir svårare. Han vill inte såra mig. Men samtidigt känner jag att det kan blir strakare mellan oss, med tiden. Just nu vill inte jag tänka på det hela, jag vill ta bara en dag i taget.

Jag var tvungen att trycka " stopp" knappen. Det känns just nu att jag behöver inte kontakt med andra i världen. Igår kväll svarade D- att jag ska meditera och han skrev hur ska tänka och att inte dra honom i min meditationen. Sen skrev även om det att vi båda har ljus i sig, glöm inte det. Hans den sista meddelande visade att jag måste pausa allt just nu. Han läste min meddelande och han vet nu hur jag känner. Det gör extra ont just nu när jag skrev honom och han vet det nu, jag var ärlig mot honom. Jag vet att han kommer säkert ringa under dagen eller skicka meddelande till mig. Jag vet att han bryr om mig så mycket och vill att jag ska bli bättre. Men stängde av mobilen helt nu, och vill inte sätta på det alls just nu. Idag vill bara göra absolut ingenting, men har hemma att städa och tvätta. Bara att vara här och nu och inte tänka så mycket på morgondagen.

Hemma efter en halvdag efter skogen. Med D. Det gick bra att följa med honom, men jag var försiktig med honom, jag visade med min blicken, tittade honom i djupt i ögonen. Han såg mig, men det var inte så som trodde/ kände att det dagen slutar. Jag fick känsla att han ville umgås, men ville inte pressa heller honom. Men nej, det ville inte han, och låt bara som det är. Han berättade att var hos en kompis igår, spela kort att umgås med lite folk. Jag tänkte såklart direkt att han var kanske hos någon tjej, men han ska inte gå så ner, att skulle träffa någon annan bara såhär. Vi matade fåglarna, och jag bara njöt naturen, kramade trä och bara sa det som vill att kommer hända. Det kallas attraktionslagen. Det händer hur man tänker. Saknandet efter honom är stor. När han körde hem fick jag till slut krama honom. Jag ville inte släppa honom, men var tvungen. Jag vet inte just nu när kommer bli när vi ska igen ut till Verkö. Det kommer bli nästa år nu. Jag ska börja jobba nu den 1 a januari, och gruppen ska plocka skräp. Så synd att jag inte kan vara med de nu.

Det kommer igen, alla de kärlekskänslorna som bara dyker upp såhär. Igår kväll försökte meditera, men klarade bara ca 15 min av 30 min. Det var en guidad meditation och fick känna mig inuti mig, kände mig så mörkt inuti, att jag har nånting som ger mig de jobbiga känslorna. Jag somnade någon timme men sen vaknade igen, och blev så ledsen., sov inget mer . Sen hörde att D skickade meddelande, att han ringer när han vaknar att han kunde inte somna tills nu , före tre mitt i natten. Jag såg meddelande men ville inte vara tillbaka, ville att han kan somna nu. Nu undrar jag varför han vill ringa när han vaknar. Har det hänt nånting med honom, att även han mår inte så bra. Idag skulle vi åka ut till Verkö, vid kl 11 tiden. Jag hoppas att han kommer inte inställa den nu. Men känner just nu att måste prata med honom. Allt började nu när jag var hos honom och vi rullade talgbollarna. Jag märkte den blicken, jag såg i hans ögon saknandet, att han vill något med mig. Att även han har de känslorna, men han kan inte komma fram. Efter det vi skrev lite om det hela, att en dag i taget, inget stress. Det bästa är att inte tänka så mycket på oss, att ta det bara lugnt. Han har det redan tufft just nu, när han berättade om sin förhållande, och han kan inte ju direkt börja inleda något seriöst med mig. Han behöver tid att läka det allt först och komma på fötterna, när det kommer gå isär. Men en dag i taget. Han vaknade och ringde, han ska hämta mig snart. Det kommer bli en bra dag, igen. Att vara med honom ger mig styrka, och kanske kommer vi kunna prata lite mer än vänner. Jag får lite känsla att han vill träffas senare på kvällen. Jag får inte själv vara det som tar steget, det måste vara han som tar nösta steget. Jag kan inte pusha honom själv, det är bättre att ta en sak i taget. Me tänker ge honom någon tecken att han märker mig.

...kom igen. Idag var i bibblan med D och hjälpte att skriva ut skyltarna, de gick inte så bra. Sen fick han åka hem och hämta istället hemifrån en gammal skylt. Jag hade tränat och sa att ska hem nu, om det är ok att han klarar själv. Han sa aha ok, jag klarar mig själv. Sen gick till bilen, satte i bilen, han ringer att komma tillbaka till bibblan, att vi kan umgås sen...tolkade att han ville efter det att vi ska bara vara hos honom lite. Men sen frågade ok men vad ska vi göra nu...att om ska följa med. Han bara att ha klarar själv nu, att kan jag åka hem, att han har sakerna att göras hemma. Nu kom jag hem. åt lite och behövde bara andas, men började gråta nu Jag tänker på den dagen vi träffades första gången, jag hade skrivit ner den, allt hur det kändes. Det hela gör så ont i hela själen just nu. Saknaden är för stor, att jag inte kan visa honom just nu, hur jag känner mig. Jag skrev bara att tack för idag det var trevligt att hjälpa till honom och om han kollade tvättstuga om han hade bokat imorgon. Han svarade tillbaka. tack själv och video när han inplastar de skyltarna. Det gör ont, att jag läste denna inlägg hur vi träffades den första gången, att redan då hade känsla att kommer bli kär i honom, att inte glömma honom. Att han finns i mitt hjärta fortfarande kvar. Det är bara den grej som jag skrev tidigare inlägg. Den grej som bara kan visa om vi kommer bli ihop eller inte, om den kärlek är större än eller inte. Men ser framför mig bara honom, det är han som står på min väg.

Det känns redan nu att det kommer bli bättre nästa år, jag ser ljuset. Jag ser att det kommer hända något i mitt liv, den känsla bara kommer. Igår var hela dagen hos D, vi rullade talgbollarna och hade rolig tid tillsammans. Jag märkte något i hans blicken. Han frågade en sak, igen, han ville veta om jag hört något från läkare, om mina problem med utebliven mens. Jag svarade att inte än fått svaret. Sen frågade varför undrar du det, han bara jag är nyfiken. Men fattade att han vill veta om jag får barn i framtiden...med honom. Jag har drömt om det allt så länge, och det kommer hända nu snart. Jag vet. Lite senare han öppnade mer och berättade om sin förhållande med sin flickvän/ sambo. Att de är för olika och har haft problem i ett år, och försökt att rädda det men det går inte. Jag sa att det finns alltid en gräns i förhållande , och om man når det, är det ingen ide att fortsätta. Han svarade att de har nått den gränsen länge sen, och sen sa ju att han älskar henne fortfarande. Efter det märkte jag i hans ögon något extra som att vi kom närmare till varandra. Igår pratade att han ville att ska följa med till bibblan med honom, på lördag ska vi till skogen. På kvällen började vi skriva ungefär att längtar efter i morgon och alla dagar framöver, sen att ingen stress att en dag i taget. Vi vet inte hur det allt går i framtiden. Jag vet inte hur kommer han göra nu när de ska avsluta sin förhållande, han kommer ju behöva flytta ut. O börja från 0. En dag i taget. Snart ska till gym, sen ska träffa honom vid kl 12. Och sen ville han bjuda hemma lunch.

Det gick bra, blev ledsen en del, men höll ut mig. Det var jobbigt att se alla glada ansikte sociala medier, men jag brydde om det alls. Jag gillade ju en del inlägg och lade upp själv en bra inlägg, delade en bild- julen handlar inte att öppna julklappar, det handlar om att öppna sitt hjärta. Det är min moto. Jag blev glad klapparna jag fick av J, det räcker för mig. Igår skrev lite med D, han ska idag till sin mamma. Jag skrev att han kan köra förbi att kan skicka lite potatissallad. Han blev glad för det och ska åka förbi idag. Han ska höra av sig nu idag, vet inte om det blir under dagen eller kvällen. Jag packade en liten present till honom med, men upptäckte att J hade öppnat en godisask ...jag blev besviken på henne att hon bara gjorde så. Men har inte sagt än till honom inget. Det är jätte tufft med henne just nu, när hon har " inget" att göra här hemma. Hon har inte än fixat sina grejerna hemma, allt ligger huller och buller och bara dammar. Jag har kollat igen min ekonomi, och det ser ut att hamnar i minus , igen. Har tagit mina sista dreams pengar och överfört, men det räcker inte. Mamma skickar säkert med paket pengar, men det kommer inte så snabbt fram. Jag smsa igår och sen hade hon ringt men orkade inte svara. På morgonen skrev att var hos en bekant och kom hem sent. Säkert ringer hon idag nu. Det är även svårt för mig att vara hemma, försöker hela tiden att göra hemma något. Nu håller på med tvätten, men blir mycket att tvätta hemma nu allt, ska kolla tvättstuga kanske nu istället. Att spara vatten hemma.

Nu är jag ledig...i 8 dagar. Det känns jobbigt just nu, att vara " ensamma" Jag stängde av mobilen, men skrivit vid datorn med D lite sist. Jag känner att det är bästa att inte ha mobilen på alls, och undvika alla sociala medier helt . Det började redan idag med allt på FB, jag orkar inte mer att kolla och läsa och se det allt. Nu vill jag helst bara släppa det och bara vara i min egen värld. Jag mår inte bra av det. Imorgon ska ta en sväng till Verkö, bara att ta en promenad där, och bara kunna vara ute i naturen och slappna av. Ta några bilderna skicka en julhälsningen till min D bara .

Idag jobbade jag som vanligt, men slutade lite tidigare. Bara att komma hem tidigare. Det känns så tufft igen, som igår kom allt bara , alla de tankarna, men när D ringde och vi pratade fick jag lite energi och ljusa tankar, att får prata med honom ger mig mer livskraft. Innan han ringde grät jag, och han kände den i min röst. Den som finns mellan oss, att vi känner den känsla kan man inte beskriva. Det finns i bådas själen. Ikväll eller snart tänkte städa lite snabbt hemma, jag kommer inte orka städa imorgon eller på tisdag. Det är bättre att ta den nu, när jag känner att kan göra det. J somnade igen här hemma, hon ska städa själv sitt rum. Jag kommer inte stöda hennes rum nu. Det är så stökigt här, har inte tid att städa så ofta. Det behövs nästan varje dag att städas här. Nu är det snart julafton och vill inte tänka på det så mycket, vill bara vara med J och göra ingenting. Jag vill inte veta vad gör andra, hur de firar sina jul, vill inte heller prata med någon. Jag tänkte att stänga av helt mobilen nu under jul och inte ha inga kontakt med anda.På tisdag förmiddagen tänkte åka till Verkö kanske och börja den dagen där med en lång promenad. Ta en bild där, skicka till D, önska bara till honom god jul och inget mer chattandet. Han ville ju att jag ska fira hos hans familjen, hans mamma bjöd oss, men blev tvungen att tacka "nej", Jag förklarade det honom varför, varför blir det jobbigt för mig, han sa då att han fick samma känsla att kan inte fira med honom och hans familjen, Han förstod det. Jag vet att han kommer höra av sig julafton och fråga hur jag mår. Det är bara han som verkligen bryr om mig på riktigt. Nu ska börja städa hemma, istället att vara ledsen här och gråta.

Det börjar kännas mer och mer just nu att man är ensam. Jag blev tvungen att stänga av mobilen, jag klarar inte att det just nu. Och om D kommer ringa nu. Vi skrev lite, han frågade om jag var ledig. Han var i skogen. Sen ville berätta en sak, vad hände igår. Han skrev bara att vi prata senare. Igår hade liten julfika på jobbet och efteråt en nära väninna frågade om jag vill hänga på lite i stan. Vi kollade runt lite i butiker, tills vi stannade en liten butik. Det fanns jättefina kläderna, Vila . Hon kollade en tröja och bara frågade vilken färg är finaste. Jag svarade den orange, att gillar inte mycket mörka kläderna. Hon köpte den, frågade ska du inte prova. Och ber att packa den fint. Vi kom ut och ger den till mig, jag sa nej, det behöver inte jag. Hon blev så ledsen, sen tog emot, och tackade. Att någon bara gör såhär. Att någon ger ett present till mig, jag är inte van och blev så rörd . Det känns fortfarande så konstigt. Det tänkte jag berätta till D, han känner med henne. Men känner just nu att börjar mer och mer ta avstånd från alla. Det är så svårt , Den tiden är det svåraste för mig.

...men det är en jobbig period för mig. Det är jobbigt att inte vara med någon, att inte dela den med någon man älskar i hela sitt hjärta. Jag har ju J, men det är inte som att ha någon bredvid. Det börjar kännas redan nu extrajobbig, att man vill bara gömma sig under täcken och inte alls att vakna. Såhär känner jag mig, men måste vara stark för det och att visa att jag mår bra. Innerst inne är jag sönder. Men jag vet att allt kommer lösa sig och kommer vara snart ihop med någon som "ser" mig. De känslorna finns fortfarande kvar. Det gör ont att veta att han är med henne. Tänk att det blir fyra år när vi träffades första gången, jag minns den dagen, den kvällen, det var redan nånting med honom från första dagen vi träffades. Vi har kommit närmare under de sista två år, det känns att det finns någonting mellan oss. Vi vet inte hur framtiden ser ut, men känner mig nära honom så lugn och trygg. Snart ska lagga maten till J, sen ska åka handla. Jag har ingen lust att handla när det är för mycket folk ute. Jag tänkte att handlar idag allt vad jag behöver att överleva jul.

...igen. Det är D igen, jag tänker på honom för mycket. När vi var ute i tisdags, såg vi en fågel Igår kollade han upp vad det betyder. Och det betydelse var helt det som man önskat. Drömmen som kommer bli uppfyllt, sakta ( skrev han)...Igår kväll han åkte förbi och lämnade pengar, att jag kunde swisha honom. Sen frågade han något som kunde inte tro, men sen bara ungefär att han skojade. Jag svarade vi har inte bråttom, vi hinner med detta. Idag tog upp det igen med honom, men han har inte läst den sista jag skrev honom. Han måste vara hos sin flickvän kvar på sjukhuset, jag vet. Jag vet inte vad kommer han svara. Det allt känns bara inom mig så stark, när jag är nära honom. Man vill bara hålla honom, krama honom. Jag måste bara vara stark att inte bryta ihop. Det gör ont men det går över, och det kommer bli bättre snart.

...var ute med D på Verkö, plocka lite skräp och mata fåglarna. Det var fint att vara ute igen. Men sen när han körde mig tillbaka till bilen. Vi började prata om oss, det var han som tog upp det. Ungefär frågade om jag skulle vilja träffas igen, om jag kommer bli ledsen kanske. Men pratade om att det kommer inte hända under närmaste veckorna, eller kanske månader. Han måste ta hand om sin … men han vill ju fortfarande träffa mig, inte bara som vän. Det känns bra men kan bli lite jobbig för mig efteråt. Han vet om känslorna jag har och han vill inte såra mig. Han skulle aldrig göra det mot mig, om han är inte så säker med allt detta. Jag försöker att inte tänka så mycket på det. Det närmar sig jul och allt känns just nu så tufft. Idag lade upp annonsen airnb, om hittar någon som kan bo här, att vi kan åka bort i några dagarna.

...är nu när man är ensam. Jag försöker nu bara att inte tänka så, utan att tänka att jag är inte ensam, jag har min bästa vän, jag har min dotter. Det är fortfarande jobbigt med D, men har lite pratat med honom och han förstår mig, han är vid min sida, och är betydelsefull och han sa att han älskar mig/ men vår kärlek är lite annorlunda just nu. Kärlek kan vara olika från person till person. Jag har aldrig känt något som jag känner med honom. Det är något mellan oss, som är så svårt att förklara, vi är så lika. Idag ska följa med honom till skogen, får lite frisk luft och kunna vara närheten av honom, mata fåglarna. Söndag ska åka ut och plocka skräp nu, det behövs nu göra. när det blåst in. Jag har räknat min ekonomi hit och ditåt, hur kommer jag klara det hela. Jag trodde att kunde betala av nu sängen, men det går inte. Idag har tagit fram och ska betala på fredag en liten del av de högsta krediter, Jag tar det sakta istället att betala av allt. Och sen kommer använda krediter när har ingen pengar kvar. Men målen är just nu att bli av med de alla krediterna innan jag fyller år. Det är stopp nu. Jag köper inte mer, bara när jag verkligen behöver något. Det finns hemma en del, som behöver. Köksbord är just nu prio ett, och det kommer jag troligtvis köpa på fredag när ska till Ikea. En sak i taget. Idag är det förmiddagen städ och tvätt som gäller. Kl 7 hade bokat tvätt tid, jag behöver tvätta sängkläderna och det lättaste är tvättstuga. Jag kommer räkna nu el varje månad ca 300kr, fick min första räkningen här nu. Trodde det bir mer, för att har tvättmaskin inne, men det är inte så dyrt .

Det är bara jag som kan leva mitt liv. Jag skrev till D och förklarade allt varför jag mår så dåligt, allt. Vi pratade. Han ville att ska fira jul med hans familjen, han hade redan frågat sin mamma...jag tackade för det och det var jättesnällt men kan inte göra det. Jag berättade varför, och han kände det själv. Han har öppnat upp mina sår och det är jag som måste läcka de på egen hand. Han hade svårt att förstå fortfarande , varför jag är ledsen. Han vet det själv att han sårade mig så mycket, men han ville inte det. Han vet att jag är så känslig, han vet om mina känslorna. Jag har det svårt att vara närheten av honom. Det är nånting som han förstår inte, jag kan inte förklara bättre för honom. Men han skrev att jag är betydelsefull även för honom. Jag vill bara kunna släppa det, men det är så svårt just nu. Ikväll han ska ut till Verkö igen, jag hoppas att han ska inte får kontakter igen att han åker förbi mig igen. Han kommer höra av sig senare, när han ska hemåt. Jag försöker att inte tänka på det hela, det är bättre att släppa ut det som gör mig bara ledsen och ha den fina som finns kvar, att hålla de fina känslorna som man har.

Det är redan december, en av jobbigaste månaden för mig. Jag har inte haft möjlighet att skriva här när jag hade allt med flytt att göra. Det ar hänt en del som förändrade mitt eget liv, till något bättre. Men just nu är det paus. Jag och D, vi hade haft en del som vi har delat med varandra. Han började själv att skriva och erkänna om sina känslorna, och att det känns att vi är inte bara vänner. De veckorna när vi var så nära till varandra, jag var så glad , så lycklig. Han är ihop med sin fästmö, de bor ihop, men det är inte riktig förhållande. Så att säga att vi , mest jag öppnade mig helt till honom....vi kom så nära till varandra, men han kände att det känns inte just nu rätt att utveckla något vidare. Men han erkände att hans känslorna finns kvar. Det gjorde så himla ont för mig, och det gör fortfarande ont i hela min kropp, men försöker att styra tillbaka till vår starka bandet, vänskap. Idag kände det extra jobbigt, när vi var ute på en uppdrag. Att komma hem och börja gråta, alla de känslorna...jag vet inte just nu om klarar det att bara låta det vara. Jag vill inte att han kommer se/ känna hur jag mår innerst inne. Jag vet att han märker det, han vill inte såra mig. Vi skickade sist bilderna som vi tog idag, efter det har inte varit på Fb. Det har gått nu i fyra fem timmar. Han skulle ut i Verkö igen som vanligt. Han brukar alltid ringa mig och berätta efteråt, hur det gick. Och ofta köra förbi mig, att ska ta kontakter av honom, som han fått. Att swisha pengar till hans konto. Nu är klockan över 21 och han kommer säkert att ringa snart. Men vet inte om kommer somna snart, att kommer inte kunna ta emot hans samtal Jag vill inte själv skicka meddelande och fråga honom. Jag har just nu det för jobbigt att det händer allt vad man tänker.