tiuks

En dag har gått jag fyllde år, det var så tufft för mig.även jag fick grattis hälsningar, och även samtal, som jag kunde inte svara.. Bror skicka meddelande att kunde inte ringa osv, så " hittade på" att hade tappat mobilen som var på jobbet... det var fel att ljuga med hade inget annat val när jag klarar inte av att prata med min familjen. Jag saknar hela min familjen att inte kunna åka och besöka de. Det är så tufft, snart har det gått ca 7 år jag sist var i hemlandet. Jag håller mig stark, om någon kommer fråga hur jag firade så kommer hitta på att andra ska inte se hur jag firade min dag. Imorgon kan chefen fråga, det kan bli jobbig. 

Det kan bli igen tufft att överleva denna månaden med, räknade precis mina utgifter och det är just nu ca tusen lapp minus och sen minus tvåtusen en räkningen som kan inte heller att betala. Jag måste jobba extra nu så mycket jag bara kan, ska kolla hur det går nu ja hotell den första dagen , och hur mycket kan jobba där. Min tanke är att jobba minst 5 dagar i maj, 

På jobbet går det som vanligt, gnäll igen när jag inte var på jobbet. Allt handlar om just nu om den andra tjejen som bara ger mer jobb till andra, och ingen koll på andra. Det känns att vi är bara fyra som verkligen gör sitt jobb, och andra bara lättar sig att inte göra så mycket som vi gör. Och då är det ju chefen heller som inte lyssnar mig vad jag har att säga. Och nu är hårdare själv och är inte så snäll som alltid varit heller. Varför? Om det inte uppskattas vad jag gör och inte få något tillbaka.

Det jobbiga dagen har kommit, ensmamt och tungt. 

På morgone fick en fin present från J- shampoo, balsam, handkräm och liten smyckeskrin av J. Det är min kärlek för henne. Vi var ute för en långpromenad , det var skönt att vara ute och alltid avslappnande när hon själv vill vara ute. Nu gick hon till stan, hon ska plugga i bibblan. Sen ska fixa hemmapizza och bakade muffins lite, ingen tårta. Mobilen är avstängd men då och då öppnar upp, men svarar inget , inte heller på Fb. Vissa skriver gratis hälsmingar ,men det är bara sociala media och inte som riktig känsla från riktiga vänner. Jag vet att mamm försökt att ringa , nu lade upp en inlägg med. Jag tänker inte visa någon reaktsion alls.Jag orkar inte med allt drama som går runt om mig. Jag behöver min egen energi till mig själv nu. 

Det är fedag, en ledig dag. jobbig. Snart ska åka med C att vaccinera henne, sen ska handla. 

Imorgon planerade att beställa sushi, men nu bara känner att det kommer bli för dyrt, när det sliter i plånboken just nu. Så ska göra egen pizza istället. Och kanske ska ta sushi när jag fått lön. Vet inte. Såklart det känns för tufft att klara sig med alla räkningar och det blir värre nästa månad nu. Jag anmälde skada nu och hoppas att behöver att betala bara självrisken men det kommer ta J, för att det var hon som skadade toastolen, och hon måste ansvar nu för allt hon gör. 

Idag var hon så glad på morgonen, hon lyser av glädje. Med sitt liv, och hennes måede har blivit bättre. Hon ska komma hem direkt efter skolan och hon vill baka hemma och hennes bästis från skolan ska följa med. Det känns bra att hon umgås med sina vänner. Själv känner mig så nere nu när jag fyller år, att fira mig ensam är det jobbigaste som finns och efter de när alla kommer fråga hur jag firade, bla bla, men kommer hitta på svaret som alla blir tysta sen. Och nu ploppar in grattis mejl, att köpa den och den, här kommer din present osv. Jag kommer stänga av mobilen imorgon att ingen som kommer kunna nå mig, jag tänker bara på mig själv nu. 

Det är bara 2 dagar kvar till jag fyller år,..det är jobbigt att tänka på såklart. Men håller mig fast i det som jag känner, att hålla mig i min egen värld, och inte ha inga kontakt med andra. Jag jobbar inte och det känns lättnad såklart, men blir jobbig på söndag om någon kommer fråga hur jag firade. På eftermiddagen tänkte åka träna och sen ska beställa mat hem, det kan bli sushi men inte än bestämt helt än. Jag vill vara ensam , känner själv för det. 

Imorgon är jag med ledig och kommer åka handla, och sen även vaccineras C . Ja det kostar 500kr men det måste man göra varje år, J bryr inte om det och kommer inte vaccinera henne när hon flyttar hemifrån. Hon mår bättre i sin sjukdomen och är på väg att bli frisk. 

Låt mig vara stark nu under de närmaste dagarna, så kan jag andas som vanligt. Tufft att vara ensam men jag har mig självkärlek och ingen som kan ta det ifrån mig. 

Nu är det redan maj, solen skiner och känns lite som sommar. Igår var valborg jag höll mig inne, det var mycket folk ute vid brasan, såg även denn sjuka människa här ute. Han hade kommenterat en inlägg på Fb, och vissa hade riktigt smutskastat hans svar där. 

Jag blev själv så arg att de vågade skjuta fyrverjeri och så länge, många fåglarna klarade inte av de och det var riktigt illa när det är tiden för fåglarna att kläckas, och även husdjur. C blev så rädd att hon sprang under sängen här hemma, och kom till mig runt klockan 4 att gå ut med henne. 

Idag jobbade men dagen gick ganska snabbt. Imorgon ska jobba också men vill inte alls gå till jobbet, Vi har en möte med imrogon, och känner mer och mer att min chef lyssnar inte alls mig, och lyssnar bara den andra tjejen mer som är så lat och gör inte så mycket som jag gör. Men nu är det slut för mig att göra allt jobb själv. 

Det känns fortfarande så tufft att klara mig denna månad nu, kommer en räkning att hamna hos inkasso, har inte råd att betala den. Och väntar svaret om toastol räkningen, det är överdrivet pris. Jag hoppas att försäkringen tar det OM jag får nu papper från hyrevärden. 

Om två dagar kommer jag fylla år, det känns en jobbig dag och känner av redan den känsla. Men är fast att vill vara mig själv och inte ha någon kontakt med någon, inga meddelanden, inga samtal, ingenting. Jag känner mig vid gränsen att bryta ihop närsomhelst nu. Jag har på jobbet bara få arbetskollegor jag kan prata öppet lite mer. Men inte alla. Och vissa har redan med sig dåliga energier. 

Nu ska jag läsa lite boken att kunna slappna av här hemma, och att få lite renare energi. Senare måste gå ut o vattna mina plantorna med, när värmen har minskat. 

Sista droppen, sista gränsen för denna månad...men en sista dag kvar. Årets värsta månaden för mig, allt bara rasar en bit i taget...jag vet inte om jag kommer ur i denna hål... 

Idag kom nästa oväntade faktura för 8000kr för toastolen som J slog sönder.... som ska betalas slutet av maj, betalar jag inte av kommer det gå direkt till inkassofirman..Var det verkligen den sista droppen, att betala det som jag har inte gjort. Att " spela spel" att jag mår bra. Jag kan närsomhelst att rasa framför andra snarast. Den känsla är fruktansvärt. Jag har ingen att prata med om detta och vet inte hur ska gå vidare. Nu är det bara en hopp som kan rädda mig, och det är den extrajobb, och det kommer betyda att jag kommer behöva jobba nästan varje dag att klara av mig, och kommer inte ha ingen semester heller. Kommer jag får den extrajobb är det min hopp att överleva, men vet inte än hur mycket kan jobba heller. Jag ska börja den 7 maj, och sen får jag se. Min plan var att jobba i maj och juni ca 4 pass i månaden och juli 3 dagar i veckan. Men nu behöver mycket fler pass att klara mig. Nästa månad är jag tvungen att inte betala en faktura nu, och som kommer att hamna hos inkasso direkt, så att kommer behöva betala en extra agift. Jag kan inte heller att kräva J att betala för det, hon kommer inte göra det , och är redan så botten. På lördag kommer jag fylla år, och har ingen energi att beställa något gott att äta, vet inte om jag kan. Jag kommer stänga av mobilen och la den i skåpet, och kommer inte heller att sitta i dator och kolla Fb heller. Det kommer vara en jobbig vecka för mig, och imorgon är valborg och är tvungen att stanna inne hela kvällen. Jag kommer inte att klara av folkmassa, och även den idioten som är här ute säkert går runt .

En dag i taget.

Det känns att det tar aldrig slut, att bli fri. Idag såg honom långt håll, han såg mig. Han pratade med en tjej som flyttade ihop med en kille han känner. Det låt konstig samtal, för att han frågade om hon bor här nu, så hon svarade att ja hon bor här nu. Det kändes lite som han flirtade med henne, men jag kom in så brydde inte om det alls. Och hela dagen nu bara tänker på honom, varför det ska vara så svårt. Han har åkt iväg någonstans, hans bil är borta länge nu. Jag hörde runt klockan 11 tiden hans bil köra iväg. Inte än sett, nu tänker att han åkt kanske till henne till Jönköping om det är inte slut eller till någon ny. Jag kände själv att det var slut mellan de redan. Om han nu verkligen åkt i väg hela veckan. Att jag nu tänker på det så mycket, det tar bara min egen energi. Jag har ingen att prata med om det, ingen som förstår heller. Och det är alltid när jag ser honom de jobbigaste tankarna kommer tillbaka.,och när märker att hans bil är borta. Att jag är hela tiden spm spänt hela tiden har jag så stor kontrollbehöv. T ex nu hör hans bil, kan det vara han verkligen. Ja det kommer jag märka senare när jag ska ut med C . Så tufft att inte får stöd av andra. 

Om en vecka kommer jag fylla år. Jag hatar den dag, min egen födelsedag, ingen som kommer att fira mig. Det kommer bara fb vänner som kommer skicka grattishälsningar, och familjen som kommer säkert ringa. Den dag har blivit min jobbigaste dag i hela mitt, jag har ju min dotter, men saknar någon i mitt liv, någon som kan hålla om mig, krama mig, jag saknar verkligen någon i mitt liv, Att det ska vara så svårt att träffa någon. 

Idag såg B ute, de skulle plocka idag, sen såg D köra sin bil, när jag var ute vid rtmin uteplatsen. Och såklart sen körde hans mamma förbi här: Jag hämtade vatten med C sen körde hon och såg att hon vände bort blicken att inte möta mig. Vilken kärringen , hon måste känna sånt skam att hon har uppfostrat en så sjuk son, som inte kan bli ihop men någon kvinna och som bara leker med känslorna. Han är fortfarande ett barn, som inte har inga känslorna, ingen empati, så tomt inuti. 

J kommer hem imorgon, det har varit så tomt utan henne här hemma. Men det är bra att hon kan umgås med sin pappa. 

Idag har lyckats att dra upp ogräs, stenarna och lyckades dra bort nässlor runt krusbär. Och tvättade även bord och stolarna. Men har kvar att tvätta altangolvet, och städa även här ute, men håller ganska fint här ute. Idag satte även solsellslamporna runt uteplatsen. Och var ute med bara t shirt, det var ganska varmt i solen. Samt måste börja smörja mig in med solkräm nu, när solen är framme. Imorgon har tvättstuga på förmiddagen, sen städa hemma inne, och sen ska försöka få härda lite plantorna. Idag hade dörren öppet och hade ute några tomatplantorna men inte så länge. I maj kan börja plantera de ute nu snart. Och börja ge bort paprikaplantorna medd, Sen har jag kvar att så gurka, men det kommer snabbt upp. 

Det är äntligen freda och är ledig. Det känns som vanligt, men just  nu är det bara off. Jag såg innan hans bil utanför Maxi, så att fick hela tiden kolla runt om han är där någonstans. Men hade tur och såg inte honom. Att vara så spänd hela tiden om han är där, hela kvällen känns så nere. Men... hade arbetsintervju, och det gick helt underbart. Jag ska provjobba den 7 e maj, men det känns att har fått extrajobb. Det är lättnad för mig, att kunna andas ut. Och inte vara så orolig hela tiden. Det finns hopp för mig kvar. 

J är inte hemma, hon åkte till pappan, hon bestämde och bokade själv tåg, jag var inte hemma och såklart hon hade missat tåget, så tåg senare:Nu är hon framme hos pappan, men han slutar kl 19, så fick hon åka hem själv från centralen. Hon är mer och mer självständig och ta sina egna beslut. På söndag ska hon åka hem efter lunch. Så är jag utan henne hemma helgen. Det är tungt såklart. Men har en del att göra hemma. Jag måste fixa uteplatsen under helgen, det är ogräs som ska dras upp nu och ,måste börja vattna också. Det blir varmare nästa veckan. Och fick även ledigt på lördag. Så att kan ta det lugnt, men kommer bli en jobbig dag. Och vill bara vara mig själv, väntra inga meddelanden, samtal, kommer helt hålla mig borta och stänga av mobilen. Vet inte än om kan köpa utemat, idag handlade redan för ca 400kr, det måste räcka hela veckan nu. 

En vecka kvar tills maj. Jag börjar se ljuset men den är för långt borta fortfarande. När jag var hemma bara kollade mina mejl ,och fick en efterlängtande mejlet. Från husfru ja hotell. Hon vill träffa mig och hörde av mig när skulle kunna tänka att komma. Nu svarade tillbaka, och hoppas att den dagen kan komma, och jag kommer får den extrajobbet. Extrajobbet som jag behöver nu som mest, jag har den energi och tid att jobba heltid. Kan det bli min födelsedagpresent nu, och kommer inte mer vara orolig hur ska jag klara mig. På fredag har jag möte med henne, det är bestämt, Och det känns bra att ta den möte så snabbt nu. Så kan man andas ut. Jag har väntat den. 

Det är tisdag, solen skiner, jag är ledog från jobbet. Jag tar det lugnt hemma, men ska börja tvätta snart, men kommer inte orka tvätta allt idag. Det tar för mycket energi för mig. 

Imorgon ska jobba som vanligt och sen vill chefen prata om den utbildningen vi var med. Och hoppas även att får svaret om semester, är lite orolig nu att inte får min semester, för att den andra tjejn tar olika veckorna och vet att chefen tycker inte om så. Och kan säga nu hundra procent att hon trycker ner oftast mig, och bryr om mer om den andra lata idioeten som gör inte sitt jobb som jag gör. Men kommer inte gå på att ändra min semester igen. 

Jag kollar hela tiden mina mejl, om jag får något svar från ja hotell eller lIfe, men inte än fått något svar. Hoppet finns kvar så länge. 

Jag försöker vara stark men känner mig fortfarande så nere, hur ska komma ur i denna spindelnätet. Om någon kommer trycka på den knappen som kan hela mig att explodera. Ingen som kan skada mig mer. Det blir här ute i parken Valborgsfirande, och även fyrverkeri, jag komme inte alls att gå ner dit, jag klarar inte av en sjuk människa där ute, som har koll på alla där ute. Och det kommer säker t folk som inte bor här heller. Ska vara försiktigt när jag ska vara ute med C, att den sjuka människa ska se mig här ute. Han är luft för mig, och jobbar på att inte titta alls om han är här ute, det går sakta för mig. Man vet aldrig vad är hans nästa steg. Han måste ha säkert någon ny på kroken, för att är säker nu att det är slut mellan den chines. Han klarar inte av att vara ensamma. Han är sjukaste människa som jag mött i hela mitt liv. 

Jag försöker att inte tänka på honom så mycket, men mina sår kommer vara kvar i själen och min hjärta är för krossat av honom.

Det är söndag, hemma nu efter jobbet. Jag sov inte så bra men till sist somande jag, hade mardrömmar, men kände mig inte så trött under dagen.'

Visst kommer det bli en tufft period framför mig, men jag är stark och kommer ur i den att kan andas igen. Livet är en berg och dalbana, och kanske var det för mig, att hamna i skiten att komma ur i den. Så känt idag ganska lugnt. Jag har inget val, jag kommer kämpa och kommer klara av det. Idag handlade jag, lyckades panta nästan 50kr och sen hade bonuscheck, så betalade ca 110kr idag. Vi klarar av några dagar till, ska försöka nu att klara oss 500 i veckan, det är det som kan använda nu. 

 

Jag kan inte mer att falla i denna svarta hålet... idag kom nästa bakslag. 500kr mindre i månaden. Jag vet inte mer hur långt det går nu... Det är bostadsbidrag som dras ner, och sen från juni kommer det bli mindre, för att då ska börja betala tillbaka skulden hos de... det känns så tungt i mig, hela kroppen är så tungt, och vet inte varifrån jag måste dra ner kostnaden att "överleva". Jag måste få extrajobb annrs klarar jag inte av. Det kan hända att redan nästa månad kommer vara i minus och sen kommer vissa räkningar inte kunna att dras och kanske mobilen kommer spärras. Varför det måste hända med mig. Jag är helt säker om min mamma nu skickar pengar dår gör hon det till min estnisk konto och jag har inte tillgång där. och hon vet om  detta nu. 

Jag känner mig mer och mer, att kommer dra mig undan mer. Och allt detta händer i två veckor innan min födelsedagen... när man ska vara glad att fira, men nu blir det ingenting för mig, ingen god mat, inga samtal, meddelanden heller. Jag kommer stänga av min mobilen helt den dag. Jag kommer inte klara av om min familje kommer ringa mig o gratta, det gör de alltid. Och jag klarar inte av att prata med de när jag sitter i denna svarta hålen och kämpar att klättra upp mig. Hur kan den svarta mål fortsätta hos mig. Jag måste vara positiv med det är så jäkla svårt. Jag sålde alla mina fonder igen, så är allt bara 0 igen. Det finns inget sparande. J började tjafsa om att jag ska byta bil till automat, det funkar inte för mig. Så att hon kan köra och jag betalar för det. Nej tack. 

Nu är det kvällen och det svider i kroppen, hur ska klara av nästa månad. Vilken räkning ska jag inte betala, ca 2000kr kommer att saknas på konton och det kommer heller att bli bättre nästa månad heller.Det är allt detta det började när J reste till Pakistan, ladde pengar som inte hade och nu sitter jag i skiten, Chanel pass, vaccin, övernattnings osv osv... jag känner mig mindre och mindre varje dag som går nu....jag är livrädd nu på riktigt om jag verkligen kan och orkar. Jag måste jobba nu, jag måste hitta ett extrajobb , jag klarar inte av det nu. Och allt måste hända nu innan jag fyller år. Jag är vid gränsen nu att rasa helt...

Det är fredag och jag är ledig men har en del att göra hemma. Städa, tvätta, omplantera tomat/paprika plantorn. Igår köpte ny säck jord, hoppas att behöver inte köpa fler säckar. Helgen ska jobba och från nu kommer det bli tuffare än tidigare, att hålla upp fasaden och inte visa insidan av mig, att det finns en mörk moln runt om mig....det känns för mycket men nu måste bara tro på det att hittar en extrajobb att kan överleva. Kommer det inte hända kan jag bli av med bostaden och bli helt hemlös. Och kommer inte heller att klara av att jobba. Jag är så livrädd för det värsta, att helt knäcka mig helt sönder. Att bara bryta ihop när jag vet hur jobbigt det kan bli. 

Nu har även bostadsbidar minskat 300kr från maj, för att ansökte om med högre inkomst. Vet inte heller om sommaren blir det extra eller inte. Blir det inte måste räkna minst 1300kr mindre och då är det krach utan extrajobb. Nästa månad jag kollade och räknade att klarar av, men vid gränsen. Den månad just nu ser jag att är med vid gränsen. 

Det kommer bli mitt livs tuffaste månader nu, att bara spela med att jag är ok. Första hand kommer jag kolla helger nu om det är för mycket att göra om att jobba extra, dvs jobba varje helg. Jag kommer inte ha ledigt inte så mycket. Jag kunde sova iallfall i natt, men om de tankarna och oro kommer sitta hela tiden med mig kommer jag inte heller att kunna sova. Igår sade till j med att behöver betala för det bärningen 2000 kr, och berärttade även att betala för bilservice för 17 000 , pengar som jag inte har. Jag måste får ihop de 7000kr tigot. ll juli när jag gör service, kommer jag behöva dra från mina räkningar kommer det allt kracha, och hamnar i helvete. Och det vill inte jag göra. Det är därfor måste hitta nu extrajobb. Jag sökt innan annat jobb, men inte fått något. Jag sökte till Ja hotell, men de gav inget årerkoppling och fick vänta tills jag själv hörde av sig och då hade de anställd redan någon annan. Men sökte sommarjobb dit och det kan de inte neka, för att jag har arbetsserfarenheter stora, men vet inte hur de väljer ut personal, kanske de anställer bara de som inte har inget jobb. Det vet inte jag. Jag väntar i två veckor och kommer inte jag hört inget av de , kommer igen kontakta de att får svaret. Men känner just nu att kommer får sommarjobbet dit. Om det skulle vara så så kommer det hända att får chans att helt börja där, kommer jag inte tacka nej heller. Jag måste ta det steget nu 

Igår var jag på utbildningen i Malmö och det gick ganska bra, och kände mig mer trygg i mitt jobb, men det funkar inte alls på jobbet som det skulle vara. Det största problem är att inte alla gör sitt jobb och det är alltid problem med tvätten. Att köra vagnan. Att det ska vara alltid jag som får ta det skiten hela tiden att jag bara rasar i min energi. Nu ska jobba helgen och kollar upp om tvätten är fixat eller inte. Om det är inte gjort , kommer jag ta den extra tid och kommer jobba över, jag bryr inte mer om det. Kommer min chef fråga varför jag jobbat över så kommer svara hur det är. 

Igår fick nästa bakslag, som jag väntade om det blir så. Jag kommer behöva betala tillbaka bostadsbidrag 5200 tusen...när jag läste meddelande ..allt bara rasade, hur kommer jag kunna betala den allt. Jag kommer be de dra från bostadsbidraf under ett år. Så blir det ca 400kr, men varje krona är mina pengar. Jag går redan i knä. Och måste börja jobba extra, har inget annat val kvar. Jag kommer kolla upp nu helger när jag är ledig om det är mycket att göra kommer ta extra pass.

Idag bokade bilservice och det blev inte heller bättre. Det kommer kosta 17000kr, och kan använda bara mekonomkort 10000kr, resten måste betala själv, så kommer jag dra från lönen direkt. Men ska börja spara extra nu, om jag bara kan. Så att kommer använda annat kort för det. Jag har helt rasande när jag tänker på det allt. Jag är inte säker att jag kommer klara av det. Min semester är helt i skogen, kommer bara sitta hemma, kommer inte kunna åka iväg. Det är ingen semester för mig. Allt 'är helvete, Jag blev så rädd nu att ansökte om bostadsbidrag och ändrade min inkomst, att inte hamna även nästa år i  minus. Nu har bara ett år kvar sen lever jag bara med min lön, och det kommer bli värre, jag har lån varje månad ca 4000kr just nu, eller de sista månader mer, två  månader kvar att betala de jävla advida som hade kvar. Aldrig mer att ta kredit från de, de bara fuskar. 

 Jag känner att det är ett svart moln runt om mig. Det händer mer och mer som påverkar mig negativt och jag är på väg att falla i ett djupt hål. Det blir inget födelsedag, det blir ingen semester. Jag är osäker om jag kommer att klara av det. Det händer sååå mycket runt om mig, som drar ner min ekonomi. Idag fick jag nästa chock, när fick räkningen för 2000kr till Falck. När jag körde fast i snö, och kunde inte köra bilen vidare, när vägen försvann. Väggassistens ingår när man servar bilen via mekonomen, så ringde jag till de. De ska kolla upp den och ringa tillbaka. Jag har inte de pengarna, jag har inte råd att leva snart. Jag ger upp allt, jag komme unvika allt kontakt. Ska jag verkligen behöva jobba mig sönder. Det finns bara en sak, och det är att jag måste  hitta extrajobb direkt nu. Jag ska kolla upp med en annan hotell. 

Jag ringde runt om det räkninger, och tydligen är jag tvungen att betala det faktura. Hela mig bara rasade. Som jag skrev tidigare så har inget annat val att bara " jobba" att kunna leva. Jag sökte sommarjobb på en annat hotell, nu är det bara att hålla tummarna att jag kan jobba att klara mig. Få jag inget extra inkomst påverkar det mig mentalt och psykisk, och kan bli svårare att orka ha en falsk leende på läpparna. Och kan hända att kommer verkligen gå undan helt, och undvika allt. Just nu känner mig så trasig och hela mig tappar energi. Att vara positivt är det nånting som känner inte att det kan hjälpa mig mycket...