tiuks

Sista dagen i juni. Inget som har förändrats här hemma. Det är fredag och är ledig idag, fick sova äntligen bättre än de sista dagarna. När jag är hemma här ute, har jag hela tiden ögonen öppna att inte se D eller folk som känner båda oss. Jag undviker så mycket mer nu. Igår hände en sak som jag blev nästan tårögd. Jag fick samtal av terapeut och fick första tid redan på tisdag. Det känns lättnad att äntligen kan börja min traumabehandlingen, Jag har varit sista veckorna så nere, Jag kan inte släppa denna personer, som bröt mig ner, han som var mitt stora kärleken. Men hade så fel om honom. Men tiden går vidare. Nu måste jag tänka bara på mig själv. Jag undviker helt nu att vara på gatan när jag vet att han kan vara ute. Jag tar hem annan väg. Måste hålla mig lugnt nu de sista dagarna när hon är hos honom. Jag har inte sett de här ute alls, det känns bra att inte göra det. Annars skulle ta så mycket mer energi av mig. Denna vecka har inte heller varit ute i skogen med C heller, bara här närheten var brukar vi alltid träffa rådjur. Sista vecka träffar vi bara en rådjur. Det känns lite konstig att den är alldeles ensam. Jag tar en dag i taget. Det är inte lätt just nu men hoppas verkligen att kan börja se ljuset i tunneln snart.

Jag skriver nu här som varje dag här. Bara att får ut sina tankarna. Jag sov inte heller bättre i natt, kanske igen några timmar max och det var allt. Som jag skrev tidigare, är det alltid när jag jobbar kan släppa de tankarna runt D, bara när jag jobbar. Så fort är jag hemma kommer de tankarna. Var är han idag med henne? Ingen bil när jag kom hem idag. Allt detta känns extra jobbigt att inte släppa allt som handlar med honom, allt sitter fortfarande i min hjärna kvar. Ska det verkligen ta så lång tid att bli fri. Att gå vidare med livet. Varför kan inte jag känna mig fri, varför ska det allt vara så svårt. Det finns så mycket som är oklart, frågorna man få aldrig svar. Jag väntar fortfarande att få en tid hos terapeut, ska jag vänta det så länge. Jag förstår det att det är semestertiderna. Men jag behöver nu komma vidare med allt detta. Jag orkar snart inte mer att vänta... orken börjat ta slut.

Jag sov igen så dåligt i natt, kanske bara i 3 timmar, kunde inte slappna av. Tankarna snurrar, hjärna går runt hela tiden. På jobbet kunde slappna av och jobba utan att tänka på D. Men sen när skulle hem kom alla tankarna tillbaka. Jag var ute med C, och hans bil är borta. Har han åkt till landet med henne...men samtidigt tänker att han måste ju vattna hemma sina växterna. Nu tänker hela tiden vart kan de vara. Jag lever fortfarande i detta spiralen , kan inte komma ur i den. Det svider i hela kroppen. Att någon kunde såra mig så djupt, att det kunde vara han, hur kunde han göra så mot mig. Han måste väl själv veta det redan innan vi blev mer än vänner, om jag kommer inse det vem han är egentligen. Jag betydde inget för honom. Han gräver egen grav, han är sååå sjuk, att han klarar inte av att ha någon så länge, det tar några månader till tills hon kommer se riktiga sidan av honom, bara tidsfrågan. Snart kommer han bli trött och söka någon ny, Jag behöver släppa den känsla, jag måste släppa det som var mellan oss, men det är så svårt, för att det var ingen vanlig kärlek det var giftig relation som var mellan oss, och att han sprider om mig falsk info, hur sjuk är jag. Det går upp och ner med mig hela tiden, vissa dagar kan var lugnt och sen kommer dagarna ,när hon är hos honom, då är alla känslorna framme igen. Nu kan inte släppa och tänker vart han är med henne... det gör mera ont nu. Måste tänka något annat. J är i stan, snart hon ska hem. Jag tänkte gå til gym efter middagen nu, har inte tränat i två veckor, ingen ork att träna med vädret, men nu känner att behöver komma iväg. Att komma bort ifrån här hemma. Idag såg honom snabbt på jobbet, ingen blickar mellan oss, men vet att han såg mig. Asså det är så jobbigt att tänka på honom hela tiden. Jag försöker dölja det att är intresserad av honom nu mer och mer med tiden, vet inte hur ska få honom att märka mig mer. Jag har ju tidigare märkt hans blickar, hur han tittar mig, det finns nånting mellan oss. Det kan ta tid när han " ser " mig.

Det är söndag, solig dag. Idag har jag städat hemma, och ska ta det lugnt nu på eftermiddagen. Tanken är att sola ute på uteplatsen här, bry inte om andra som går förbi. Skiter i dem, mitt liv, vet vad jag gör. D har tydligen suttit hemma under midsommar, bilen varit hemma. Igår var han på väg några timmar, säkert tränade, eller någon ny dejt, otrogenhet på gång. Det var konstigt att han firade inte med henne midsommar, om man är ihop firar man ihop.... Idag kom ny chock. Förra veckan hade pappan möte med Bup, och ÄTC, och J läste i sin journalen. Det står att pappa är orolig hennes vikt och hälsa, och att hon följer inte sin matschema. Och nu kommer bup skicka anmälan till Socialen... det är bara att straffa henne, att hon vill inte träffa honom och åka till honom. Så väntar när den j... Bup ringer nästa vecka och berätta om det till mig. Att de kan inte se problem att det ligger hos pappas beteende, inte hennes ätande. Hon är 17, och bup kan inte bestämma över henne. Så att han vänder det hela mot mig samtidigt. Så att säga hela sommaren är förstörd, kommer igen leva på vab, mindre inkomst, värre för mig, värre för J. Jag trodde inte att han kan gå så långt. Jag kommer anmäla honom själv nu till socialen. Där kommer han se själv hur han håller på. Inget annat val för det. Jag försöker ta det lugnt med mig själv, och kämpar med mitt liv, det är så jäkla jobbigt att vara ensamma i det hela. Jävla soppa nu med J-s pappan. Klockan är fem på kvällen och " kokar"..mår dåligt.... för att såg att D har parkerat sin bil besöks parkeringen. Det kan betyda bara en sak, att hon är på väg till honom. Förra gången hon fick ingen plats här ute. Men det är söndag, tror att hon stannar nu här hos honom en hel veckan, hon måste ha semester och är barnfri.. Men det känns för mig extra tufft just nu när jag är inte fri från honom och är fortfarande så trasig. Dessutom har ingen att prata om det heller. Jag har inte än fått någon tid till terapeut, och det börjar kännas extra jobbigt att sitta här och vänta. Allt känns så meningslös samtidigt när jag mår så illa, och inte kan känna mig fri. Nu kommer alla tankarna igen, stannar hon här en hel vecka kommer jag säkert att se de här ute, hur ska undvika de. Om han ska inte åka iväg till landet med henne, men det kommer jag märka om en bil kommer vara borta. Lättaste blir om jag inte själv kör bilen, men kollade vädret att det kan bli regn. Hur jag hatar den känslan igen att veta att han har henne här. Det är skitsvårt med allt detta, att vara stark för min egen skulll,

Det är midsommarafton. Jobbat idag. Känner mig helt slut och trött. Ledsen, Ensamt. Undvikande. Alla de negativa sidorna som finns inom mig just nu Jag kom hem och vill inte alls att vara ute. Se alla andra vara glada och fira midsommar. J är hemma, hon skulle gått att fira midsommar med sin bästa vän, men hon är " uppdagen" och nu är hon hemma som jag. Jag hoppades att kan vara alldeles ensamma med mina tankarna... mår inte alls bra, och känner mig i botten med allt. Bara att hålla upp mig, med falska leende på läpparna. Vet inte om D är hemma, eller åkte till henne, igår var han hemma iallafall såg hans bil vid parkeringen. Idag kom hem annan väg, undvek parkeringen. Nu laggar maten och tar det lugnt, men hela kroppen svider, det gör så ont inom mig, att känna sig så ensamt. Imorgon ska jobba med glassplock, två olika butiker, i Ronneby och i Karlshamn. Tidigt att åka. Jag åker hemifrån redan vid kl 6.30. att hinna vara hemma vid lunch tiden.

Imorgon är det midsommarafton, och som vanligt jobbar jag och sen är hemma. Ensamma med J. Ingen att fira med. Trött att höra andra prata om sina fester och vad de ska göra. Jag tror( trodde) att han ska åka till sin offer över midsommar, men hans bil var kvar på eftermiddagen vid parkeringen. Kanske har han nu åkte redan, eller åker imorgon. Eller kommer han vara hemma... det vet inte jag. Det är jobbigt fortfarande, att kämpa genom det alldeles ensamma. Vissa dagar tar jag det lugnare, och vissa dagar kan jag gå undan helt. Jag undviker att vara ute hemma, vill inte träffa folk inte alls. Idag kom hem, var ute en liten stund med C. Senare måste gå ut och vattna, men tar det senare, när det är mörkare. Det växer hemma, det kommit fler tomater, men inte än blivit röda. Inga riktiga gurkor heller. Men massor av jordgubbarna nu, plockar varje dag lite. Tiden går för snabbt, sommaren är här, känslorna är upp och ner hela tiden. Det är tufft. J träffade sin pappa en dag, det hade gått bra. Han vill åka med henne utomlands med henne under sommaren, men inte än bestämt. Och hon började läsa körkortsboken, hon är bestämt att ta körkort när hon fyller 18. Hennes pappa har tagit ansvaret att övningsköra med henne men inte mycket körning alls nu. Jag har inte möjlighet att ta denna ansvaret för att övningsköra med henne. Jag önskar att har bättre ekonomi, men är i botten hela tiden, och lånar nästan varje månad nu att klara mig. Det är så jobbigt, och det bir värre när hon blir 18. Då måste leva bara med mitt lön för allt.

Jag gråter.... Jag var ute med Chanel, vår hund. Jag tänkte gå mot skogen, en liten runda en liten skogsstig hemma...jag går ....och sen kom han, D Vi såg varandra, vände bort blicken, han gick till en bil att plocka fimp, vi gick mot skogen. Chanel bara hela tiden stirrar mot hans håll. Jag fick panikattack, tårarna bara kom, vi kom hem och nu sitter jag hemma, och gråter. Som alla sår bara öppnades upp igen. Varje gång när jag ser honom kommer allt bara upp ytan, alla de fina kommer , saknandet efter honom. När tar det slut, hur ska jag vara att INTE träffa honom här ute. Varför han kom samtidigt att vi skulle mötas... var det öde ... var det bara att jag ska bli ledsen IGEN. Varför ???. Jag kämpar så mycket med detta att se honom. Kan jag inte alls mer att vara på parkeringen. Undvika allt med honom. Han kan köra , jag kan ju se hans bil. Det är så svårt att bli av med det. Det har gått i 7 månader, och jag trodde aldrig att det är så jobbigt efteråt. Jag har aldrig i livet känt mig så. Aldrig känt så starkt efter jag blivit lämnat eller lämnat någon. Att vara traumabunden, som allt energi bara sugs ut. Jag hoppas att han ska åka iväg nu helgen, att kommer inte se honom här ute. Det är midsommar, är man ihop med någon, ska man fira ihop det. Jag önskar att det aldrig hänt med mig, och att inte ha några nära vänner att prata med om detta. Att inte ha någon stöd alls. Jag undviker alla nu , alla gemensamma vänner, alla som påminner honom. Jag kommer göra allt nu om någon kommer träffa mig, att undvika helt och hållet. Jag behöver bygga upp mitt liv, från grunden, jag måste bygga en hög mur runt om mig nu. Han förstörde mig, han skadade mig så mycket. Hur vågade han göra såhär mot mig. Jag kan inte fatta, hur kunde man gå så långt. Och att ljuga ihop efter det . D är inte frisk, han är sjuk, och kräver egen grav. Och tror mer och mer att även hans mamma är inte helt frisk.

I fredags såg de åka med hennes bil runt 21 tiden. Säkert att parkera någon annanstans, ingen ledig plats för henne. Jag brydde inte så mycket mer på de. I helgen jobbade jag och i söndags hade peronola kick off. Jag minns inte när hade så kul sist. Först hade vi sk utbildning, sen lite middag, och åka båt. Det var väldigt kul, jag kände mig fri. Vi drack lite men började bli småfulla, och nästan dansade och andra märkte att vi hade rolig tid. Jag hade kort klänningen, och klackskor, kände mig fin. Han var med där, jag märkte hans blick, hans leende. Svårt att förklara men det finns mellan oss en liten liten klick. Vi byte några ord, skojade lite.Idag såg igen honom, byte några ord. Jag vet inte hur livet blir, om hur lång tid det kan ta att han ska ta steget. Han kanske vill, kanske pratar om mig, men han kan inte ju börja " flirta" med mig så öppet. Det måste komma sakta om det kommer bli mellan oss nånting. Jag tänker på honom mer och mer nu. Jag kommer inte själv ta den steg att närma honom. Han märker säkert att jag är intresserad av honom. Ah ja det var en kille, som jobbar i baren, inte min smak alls. Han kom till våran bord och ger en burk dricka, jag fick chock och andra med. Jag brydde inte om den dricka alls, skulle jag börjat dricka skulle skickat ut fel signaler. Sen var efter fest, vissa krabbarna försökte locka mig med men hade ingen lust. Men kände mig som alla märkte mig, som försökte hålla rolig tid tillsammans. Och då kom jag hem, och igen min mörkret. Idag etter jobbet samma sak, blev så ledsen att komma hem. Att vara " ensam " tar mycket energi känner jag, saknar så mycket någon i mitt liv. Saknar närheten. Allt detta som skulle haft med D. Jag har inte fått nån tid med terapeut, men tror att de har semester nu, att inte fått någon tid alls.

Det är fredag, sitter ute vid uteplatsen. Grillen är på g, väntar att det ska bli glöd. Första gång att grilla hemma här själv, utan hjälp. Bara jag och J. Jag är ledig bara idag. Jobbar hela veckan denna veckan. Det har varit tufft, Jag kämpar som vanligt fortfarande med mig själv. Och idag är det fredag, och hans nya offer ska komma till honom, klockan är snart halv sju på kvällen och inte än sett hans bil här ute. Den jobbiga känslan kommer närsomhelst igen tillbaka när ser hennes bil eller OM jag ser de här ute nu, men ska försöka att inte vara ute så mycket, Det ska bli regn imorgon, på eftermiddagen . På söndag ska vi ha ju personalfest, vet inte hur ska det komma bli, hur kommer jag vara när jag se r honom, Det är extrasvårt just nu när det känns för pirrig i hela kroppen. Jag måste vara stark för min egen skull just nu. Jag är fortfarande i botten, och jag tar ju bebissteg . Jättekonstig att ingen som hör va sig eller frågar hur jag mår. Och jag gör inte det heller. Jag menar just de som känner D, A och B, ingen av de frågar hur jag mår eller hur det går. Som det känns att jag betyder inget mer för de. Det är svårt att inte ha vänner att umgås. Jag bar CC, men hon är uppdagen hela tiden. Hon säger ju att vi ska planera att gå ute en kväll, att ta några glas. Jag vil inte själv vara så mycket på heller. Jag laddade ner en app, go frendly, där kan man hitta vänner. Jag har skrivit minst till 4, men bara en svarade och kan tänka att ta en promenad någon dag. Jag såg att hon bor i Lyckeby, jag frågade nu var i Lyckeby hon bor, jag skrev att jag bor i Verkö. Tänk om även hon bor här. Hon har inte svarat tillbaka. Det är inte så lätt att se om någon har skrivit. Att grilla är inte så lätt. Första gången, snart i två timmar. Det började brinna men sen blev det bara rök, men satte mina grillspett, och det blev helt ok första spett. J väntar sin middag, snart över en timme sen. Jag vet inte med har en liten känsla om hon ska åka till honom, inte sett hennes bil, men vet ju inte om hon fick plats här vid parkeringen. Det är ofta redan nu fullt, jag parkerade min bilen där, för att ha den i skuggan. Känsla är jobbigt alltid om jag ser hennes bil, tänker ju direkt på de, tänker på honom, hur han är med henne. Hur han hjärntvättar henne just nu. En dag i taget. Hon fick ingen parkeringsplats och parkerade 4 timmars, och hans bil är borta. Jag tror att han tar henne ut att äta pizza, varje gång hon kommer till honom... Det känns just nu tufft och jobbigt, när jag vet att hon är hos honom igen. Varannan helg...

Det går inte en enda dag när jag inte tänker på D. Det är en h... att fortfarande att känna så här inomhus . Att det kan inte ta slut. Helgen närmar sig och fredag åker hans ny offer igen hit till honom. Att han inte själv kan inte åka till henne, det låter lite lustigt, och hon måste hela tiden köra till honom. Det är bara tidsfråga när han kommer visa sin onda sidan, han fortsätter att slinga henne i sin nät. Han är sjuk människa. Jag läste i en horoskop att min stjärntecken ska hitta kärleken under sommaren, bara tiden kan visa om det verkligen kommer att hända. Jag har inga stora förväntningar heller just nu. Idag såg honom, min hemliga kärleken på jobbet. Han hälsade och vinkade snabbt bara. Jag har inte sett honom så länge. Han jobbar inte tydligen varje veckan. På söndag ska det bli personalfest, och det kommer bli en lugn kväll, hörde jag. Denna vecka känner att orkar inte träna två dagar i veckan, ska försöka träna fredag eller lördag kväll nu . Det är en tufft vecka som det är just nu. Imorgon kommer lönen, och det är mindre än jag har räknat. Räkningar är höga och för många. En del ska betala nu när lönen kommer in. Jag måste vara försiktig nu vad ska handla. Jag måste fylla på maten nu rejält, när J är hemma på dagarna. Nästa tisdag är möte igen med Bup, och andra. Nu ska pappa komma, och Bup vill att jag ska vara med, på möten, men sade att jag ska jobba och inte lovar att kan komma dit. Förra gången kom inte han, och nu går inte jag heller. J -s pappa är inte normal heller, deras relation har blivit värre med sista tiden, och han vill att hon ska komma till honom. Och J säger att hon vill inte åka till honom, men han är hela tiden på . Att han inte förstår språket, när jag skriver honom. Nu har slutat att skriva honom, han drar så mycket energi, och tänker bara på sig själv. Han är inte frisk heller som D.

7 månader har gått. No Contact. Den tiden har varit jobbigare än tiden vi träffades, när vi var vänner, när vi hade varandra. Det känns väldigt jobbigt, jag kämpar fortfarande. Varje dag. Varje dag tänker på honom. Nu har inte sett honom snart i en vecka. Det är lugnare att inte träffa honom här ute. Nu kommer helgen när hans nya offer kommer ju på besök. Förra gånger jag såg inte dem, det var bra , men hela tiden när var ute kollade runt. Jag kommer vara lång tid i denna nät, som han byggd, att komma ur i den kommer ta långt tid. Jag läste att det tar minst i två år, att bli helt fri, två år att får livet tillbaka. Jag undviker så mycket just nu. Jag skriver inte till A eller B heller, och de frågar inte heller hur jag mår. Jag delar inte heller på FB, inget just nu. Det är bäst för min egen läkning. Dagarna är varma, och på torsdag planerar jag och J gå bada, med Chanel. Ja, men J sade att hon inte hade badkläderna. Imorgon hon ska träffa sin bästis i stan, och sen arbetintervju, hoppas att hon får sommarjobbet. Det är tufft för henne, sommarlov som det är. Inget att göra hemma. Bästis är uppdagen med sin kille hela tiden. Men ja nu ska de träffas. Det känns bra för henne. Jag väntar söndag, när vi ska ha den personalmöte, fest med middag. Jag har valt kläderna... ska ha en kort klänning, och högklackat skor. Om han kommer att märka mig.,,, Jag har inte än fått samtal från Marie, handläggare på socialen, att får en tid till terapeut. Jag måste komma snarast att kunna prata med någon. Att hålla sig allt inom mig, tar allt min energi. Jag vill bli fri, jag vill hitta mig själv igen.

Jag känner av sakerna. När jag tänker på någon. T ex tänkte på Bettan för några dagar sen, om hon kommer köra förbi, vad ska säga till henne. Idag var ute på lång promenaden med J och C, kom hem, jag skulle till toa, J var ute på uteplats och såklart B körde förbi, och frågade om mig. Jag kom träffa henne, jag höll min masken framme. Hon sade om D, att han ska hjälpa att ta bort parkslajden, eller vad det kallas utanför hennes uteplats, men han åt hemma... Att komma säga hans namn drog upp min " plåster" men hon förstår inte vad jag går genom, sen frågade om jag jobbar mycket. Jag sade att nästa vecka ska jobba mycket. Jag visste direkt vad hade hennes tanke, att gå ut och plocka, men det kommer inte jag göra mer. Bara ibland tar ut skräpet om jag ser, mest utanför mitt bara. Just nu sitter ute vid uteplatsen , lyssnar Sara Connor, och skriver mina tankarna. Det är tufft, tar bara små bebissteg. Just nu känner mer och mer, att inte mer höra hans namn ta upp. Kommer någon säga hans namn, fråga om honom, kommer jag bara säga att aldrig mer ta upp hans namn. Jag önskar att kan börja gå hos terapeut, inte fått än någon tid. Jag behöver gå vidare med mitt liv. Och nu börjar igen de hembesök från Bup, och så vill de att jag ska vara med på möte, som ex missade förra gånger. Men det tänker jag inte göra, varför ska jag ta ledig från jobbet igen. Det är meningslös helt med honom att kommunicera, det finns ingen kontakt mellan oss, efter det vad han sade till J.Det var det sista droppen som fanns. Att trycka ner henne mer. Tiden går vidare. Med allt. Hur kommer det gå vet inte jag, jag kämpar vidare. Det har gått snart 7 månader..no contact..

Tiden går för snabbt. Ledig helgen, sitter bara hemma, ingen ork att vara ute. Och mår igen för dåligt. Ångest, gråten i halsen, med D. Att inte bli fri av honom. Om en vecka kommer hans ny " offer" hit, undrar hur lång tid det tar för henne när hon märker hans onda sidan. Det känns att även hon är för korkad i skallen, om inte värre. Jag tar så små steg att släppa honom, men allt här ute bara påminner honom. Varför är jag så skadad fortfarande, det blir tuffare med tiden känner jag, Om jag skulle kunna bara kunna åka iväg eller verkligen kunna flytta härifrån. Dessutom undviker även B och A. Jag har ingen kontakt med de mer, jag hör inte av mig . A är lite lättare, men B bor här och kan träffa henne närsomhelst, så har hela tiden koll på hennes termobil, hon brukar ofta köra förbi mitt, såg henne en dag och hon tittade hitåt. Men hon såg inte mig. Jag vill inte heller sitta här ute så ofta. Just nu känner att börjar isolera mig, bara ute med C. Ofta ser jag Kenzo ute med sin matte, hon bor samma hus som D. de sitter utanför huset, och inte gått förbi länge, ingen ork att gå för nära hans hus. Han har brutit mig ner i botten helt, och han bara lever sitt liv, utan att blinka. Jag försöker nu så ofta jag kan OM jag ser honom inte alls titta mot hans håll, sist klarade jag av när han körde förbi. Men det är så jäkla jobbig. Allt känns just nu så tufft. Och jobbet drar med så mycket min energi .Så mycket stress hamnar alltid på mig, allt ska jag göra. Jag vet inte än hur länge jag stannar, kvar, och Om jag får den andra jobbet. Jag hoppas såklart på det, jag har chans så länge de inte hört av sig. Sista ansökningsdag är sista juni. Nästa helg är personalmöte/fest. Jag pratade med CC om det, att kanske ska föröka att flirta med honom, sk min kärlek från jobbet, som therese sett. Hon frågade vad jag ska ha på mig, jag sade först att en lång klänning, men hon sa nej du ska ha en kort klänning, så nu funderar att ha en klänning som jag köpte förra året, inte ofta har jag det, men älskar denna klänningen. Vet inte ju när kommer det hända mellan oss något, men jag ser ju honom, jag märker i hans blickar det. Jag är fri och kan släppa mig loss nu. Men D försvinner inte så lätt från mina tankarna -

Tiden bara rinner i väg, livet går vidare . Det är som en berg och dalbana. Man känner ibland så ledsen för allt, vissa dagarna mår man bra tills något kommer i väg. Nu är det problem mellan J och hennes pappa. Hon vill inte åka till honom alls, att träffa sin lillebror. Hon säger ifrån hela tiden nu att hon ska inte till pappa, men han förstår inte det och lämnar inte alls i fred oss. Man känner så nere för det att han bara kan inte lämna henne eller i fred. Men nu hade de en nästa bråk, att han blev så arg att sade henne att han är inte mer hennes pappa, osv. Jag skrev honom att det är jobbig för henne att ge henne tid. Han vill leka nu en lycklig familjen bara, när han inte ville skaffa nya barnet. Mindre än ett år kvar tills J är 18. Jag kämpar fortfarande att bli fri av D, Precis var ute med Chanel, och såg honom köra, jag tittade inte alls mot honom. Jag fick även sätta mig i kö vid Rehabcenter, till kurator. Jag väntar samtal från socialen att får en tid till terapeut, Att man kan börja någonstans att bryta den mönster som jag har efter honom. När jag såg honom igen, känner mig som vanligt ledsen alltid efteråt. som alla minnena kommer upp i ytan igen. Jag försöker just nu att inte ha kolla på hans bil men det är svårt. Och att inte kolla mot hans håll om han är ute här. Med tiden bir det bättre. Igår träffade en stund Cc, pratade lite mest om D, och att hon kommer snart att se hans onda sidan, det gör alla som träffar honom. Sen fick en kram av henne. Det är lättnad att prata med henne, det är bara hon som förstår mig. Jag har funderat nu att för min egen skull,ska hålla mig låg, när hans nya offer är på besök, Jag vet nu vilken tid brukar hon åka hem, och jag kommer alltid hem den tiden, men sist kom senare hem, och tog annan väg, det kommer jag fortsätta nu. Hon kommer snart att se genom honom , han kan inte hålla sin mask för länge, det faller snabbare än han tror. Samt kommer jag undvika även kontakt med A och B från gruppen. Jag känner att de påminner honom för mycket, och det är bättre för min egen läkning. Och inte hälsa folk som han känner, jag vet att han har berättat om mig bara skit. Tankarna och saknaden finns kvar, ledsen igen den stund när jag skriver den inlägg. Att bara kunna skriva av mig, känns bättre. En steg i taget kan jag komma långt.

Tiden går, två veckor har gått och hon är på plats, igen, hos honom. Jag bara väntade när hennes bil dyker upp här hemma, och igår kväll kom hon. Jag har inte sett de ute tillsammans, det känns lättnad. Men imorgon kan det bli igen , som de sista gånger, när jag sett när hon åker hem. Kommer det hända imorgon med såhär. Jag har märkt nu att när hon åker hemåt, är D alltid ute och tar sin plockrunda här hemma. Just nu undrar jag om han ska ut med henne nu här ute igen som förra gången , när det gick förbi här utanför. Det är tufft fortfarande och det kommer ta tid att komma över honom, och bli helt fri av honom. Igår hade möte vid socialen, och fick berätta min historia med en handläggare, och hon tycker att jag behöver stöd från de, och kommer börja träffa en terapeut. Och hon sa att kontakta även rehabcenter, att sätta mig i kö även där, För att det är lång kö dit. Vi pratade mycket, och hon säger att nej, han är inte frisk, att han behandlat mig så illa, och hon frågade om jag har funderat att flytta. Det skulle hjälpa mig att bli fri av honom. Jag tänker mycket på det, att flytta härifrån. Det är en jobbig sits jag sitter i, Att flytta att bli av med honom helt skulle hjälpa mig mycket, men känner mig här hemma. Bara tiden kan visa om jag kommer att stanna kvar här. Om jag inte klarar av kommer jag flytta, och det kommer jag göra när Jennica är 18 och kanske ska flytta hemifrån. Men håller mig stark just nu. Han finns i mina tankarna, mina drömmarna han kommer till mig. Jag behöver att bryta den mönstret och verkligen släppa honom helt. Idag funderade jag om jag ska säga upp min parkeringsplats. Så att slipper att se hans bil vid parkeringen. Så att kan använda andra dörren helt när ska jag ut. Det kanske skulle hjälpa mig att bryta den. Och kommer spara lite pengar för parkeringen. Allt snurrar för mycket just nu. Hela livet känns just nu som en berg och dalbana. Jag sökte även annat jobb, en annan hotell. Jag har inte fått något svar än, så det finns hopp att får nytt jobb.