tiuks

Idag har jag ingen skola, men måste skriva klart nu min uppsats. J är i skolan, och började skriva redan nu. Det är en jobbigt arbete för mig. Men vet att kommer att klara det. Måste vara positivt. Igår somnade vid kl 12, sov , men kollade klockan ibland, men kollade inget FB. Nu imorse skrev status, att dags att börja skriva uppsats mellan 300- 500 ord. Inte det lättaste. Nu försöker att inte kolla FB, när måste skriva mitt arbete. Jag har ju svårt, att kolla FB hela tiden. Men nu kommer stänga i data FB, några timmar. Sen om har skrivit, då ska till frissan till stan. Och sen ska köpa kaffemaskin hem, ska lämna min gammal mobilen till affären. Nu ska skriva.... Jag började skriva i morse. Det gick sådär, måste kunna skriva mer, och få ihop meningar. Det är svårt, men vet att klarar det, tänker positivt. Jag har mina FB vänner, som vill stödja mig, och säger att det kommer jag klara. Det behöver jag, att få stöd. Att man klarar. Och då var jag hos frisören. Jag klippte lugg, och det passar för mig. Ser så snygg ut, även frisören sa, att absolut du ska ha lugg. Det var första gången när frisören säger, vad passar. Kan även tänka mig, och gå tillbaka dit. Det bemötande var bra. Betalade 150 krona, och de tvättade även håret. I morgon kommer jag bli fint nu på riktigt. Då ska bli modell på en dag. Bara börja tänka hitta kläderna. Och sen få jag nån fin bild med. Jag gråter igen nu, klockan är halv tio på kvällen. Det kommer bara, när börjar gråta. Det är för att tänker på honom, tänker på T, jag har känslorna med honom. Jag vet inte, hur kan komma över honom, att bara släppa honom. Och nu börjar tänka på N, att få vara med honom. Jag vet att han visar nånting mer än T, men han tar inte mig allvar. Men nu tänker kanske visa honom, at jag är ingen docka. Jag känner just nu mig så nere med allt. Om man lan vara lycklig, om man få vara med nån, att vara älskad, att inte vara ensamma. Jag vill inte mer att vara ensamma, jag vill vara med nån, vill hitta nån nu. Jag behöver kraft att bli stark, att klara med allt. Det gör just nu så mycket ont i hjärtat, att hela tiden tänker bara på honom. JAG MÅSTE SLÄPPA HONOM NU. Jag tänkte, när jag fråga honom att ge sitt nr. Jag var helt säkert, att han kommer inte att ge, men han ge det till mig. Han visade med detta, att han vill själv att jag har hans nr kvar i mobilen. Han skulle bara lämnat det, och inte gett mig. Men han bara skrev sitt nr. Han vill inte tappa bort kontakt med mig. Jag vet inte varför, men varför annars han kunde inte säga "nej". Om en månad kommer han fylla år. Jag vet inte, hur ska jag göra. Hur kommer jag skriva honom. Om min lilla present, kommer han att svara nåt, kommer han att träffa mig att få denna present. Jag vet inte, jag har ingen aning. Han kanske kommer inte att ta emot det, kanske kommer känna sig att han är inte värd nån present av mig. Jag vet inte, vill inte tänka på det just nu så mycket. Om jag bara få nån kontakt med honom. Om få träffa honom. Nästa vecka kanske igen till Uppsala. Hoppas det blir roligare denna gång då. Vem vet.