Trötthet
Jag känner mig trött, hela dagen bara läst boken , kollar på tv och bara tagit lugnt. J mår inte bra, hon blev magsjuk och sover mycket just nu.
Nu har ingen ide hur jag tänkte med denna killen. Igår kollade upp honom om han bor ensam, då såg att med två killarna och nu såg att en kvinna. Men såg sen att det finns olika bokstäver o han bor alldeles ensam. Jag bara väntar och väntar att han ska svara mig eller godkänna vänförfrågan men det gör han inte. Det är lite för mycket att kolla upp någon och skriva. Nu skrev honom att vill lära känna honom och att han kan hör av sig om han har intresse, men ser att han har inte läst. Det hamnar inte samma meddelandekorg, vi ä inte vänner. Jag tror inte mer att han kommer svara mig.
Nu måste glömma bort även honom. Alla män känns att vill inte ha kontskt med mig ... är det fel med mig. Det vet inte jag. Jag vet bara att det finns någon som söker mig men har inte hittat mig.
Varför tänker jag på D igen...jag såg helt plötsligt att han blev vän med sin flickvän...vad var det..någon av de hade avbrutit vänskap. Ser inte att hon kommenterar hans inlägg...jag tror inte att de har gjort slut nu.
Idag ville beställa smink men när var att godkänna köp, avbröt...sparade ca200kr. Jag måste spara min pengar nu.
Nu är det kvällen och känner mig så dåligt att började smågråta. Varför? Jag minns förra året, samma tid hur lycklig jag var och sen bara rasade. Att träffa någon och släppa in någon att sen bli sårad igen. Jag önskar hela tiden att få träffa någon men nu i ett år har inte träffat någon ny, jag känner att är för rädd för det. Om kommer bli igen lämnad och sårad. Det finns några som är intresserad av men ingen av de ser mig. Jag måste sluta att leta efter någon när jag själv mår dåligt. Men tycker själv att har nu blivit lite starkare under detta år, när har inte dejtat någon ny. Jag har raderat några vänner på FB , alla de som känner mitt x, jag behöver inte mer såna vänner i mitt liv. Bara att lämna alla killar i mitt liv och börja få lite mer självkänsla. Det är just nu så jobbigt med J, hon tar så mycket tid. Och det gör ont när hon vill prata med sin pappa, jag kan inte höra hans röst, jag vill inte träffa honom mer, jag klarar inte det. Han har gjort redan så mycket illa mig och han fortsätter med detta. Jag försöker att inte mer tänka på det, men det är bara så svårt. Jag är för känslig för det. Jag är för svag. Jag är bara så rädd för allt. Jag saknar någon bredvid mig, jag är trött att vara ensamma.
Jag vet att det blir bättre. Kommentarer
Trackback
