15.mars

Jag gråter .....började när Jennica stängde dörren och tårarna bara började rinna. Vid kl 2 tiden mitt i natten läste feedback från lärare, och hon skrev ungefär att allt var fel, att måste gå till studieverkstaden och hon tror inte att klarar mina studier med min svenska. Jag visste att jag har svårt med språket och vet inte hur ska jag fortsätta med studier. Det finns två sista skrivuppgifter som måste skriva och mår så skit. Efter det kunde inte somna om. Jennica väckte mig före kl7, försökte inte visa ut mina tåtar men vet att hon såg. Hon vet inte hur jag mår. Just nu vill bara dö....Jag vet inte vad ska göra. Jag kan inte lämna studier, har ingen bostad , blir bostadslös, kan inte gå till socialen. Det finns ingen det hjälp som jag kan få. Jag måste själv att klara nu. Om jag få lägenhet till Karlskrona, då kan andas lite lugnare kanske. Det går inte att hitta ny bostad utan jobb. Jag ska ringa idag och frågar hur långt är uppsägningstid till den lägenhet. Det började kännas bättre och nu får jag sånt skit. Att är inte värt ingenting. Det blir svårare nu om hennes pappa får veta allt. Han kommer säkert inte godkänna igen det att flyttar. Jag är rädd att han ska till familjerätten och kommer ta henne. Nu måste jag börja läsa, vi har grupparbete nu kl10, men har ingen ork just nu för det heller. Imorgon har vi redovisning, hur klarar jag det, det vet inte jag heller. Jag är rädd att gå till väggen. Måste bara bita ihop allt just nu och visa falska leende.
Jag blir galen, klarade inget i studiegruppen och mår skit, andra fick VG men sa inget om mig. 
Vet inte hur länge jag orkar nu... Nu kom Jennica hem o vill inte alls att vara närheten av henne. Jag vet inte mer vad ska göra. De kan inte slänga ut mig, tänkte kolla om det ä lättare att hitta till Karlskona. Hoppas ju på det. Några ställe har jag kvar att kolla upp. Kanske måste säga att blir bostadslös och ingen stans att bo. Jag orkar inte mer med det. Söker andra hand också redan. Allt känns så hopplös just nu.. Jag ä rädd att kommer inte ut i den svarta hål...jag pratar inte hur jag har det ..det är ingen som vet hur jag har det. Det är så jobbigt just nu när tårarna bara rinner. Allt min ilska går till Jennica om hon kommer göra mig arg. Jag kan inte säga till henne, kan inte prata om det med henne. 
Måste hitta bostad, måste hitta jobb. Det finns inget mer att göra. Säger upp lägenhet, tror att har tre månader kvar att hitta ny bostad. Hur ska jag göra det, vet inte...,harar mig själv just nu så mycke.
Jag mår fortfarande så dåligt, vet inte hur ska somna ikväll, ska ta några sömntabletterna. Det känns för mycket just nu med allt. Jag orkar inte, om allt skulle vara lite lugnare. Hur skriver klar de två sista uppgifterna, jag vet inte hur. Jag gick de jävla feedback att gör fel fel fel. Jag ä trött... Men försöker skriva de sista uppgifterna och efter det börjar skriva den andra som måste göra om. Jag blir galen ....jag vill gråta och jag gråter . Nu måste hålla bara min mask på och visa min falska leende. Det är svårt men måste göra det. På torsdag ska åka och hämta bilen... Jag skulle hämtat imorgon men hinner inte. Det känns så konstigt, tecknade försäkring, kostar varje månad 300kr. Inte så farligt men bensin kostar nu också. Kanske kan spara nu busskort istället. Det blir svårt lite men det underlättar mycket när har bil. 
Nu måste hämta sista tvätten och sen kanske ska gå lägga mig redan nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0