Solig söndag

Idag vaknade vid kl 10, ville stanna kvar i sängen hela dagen. Bara vara och inte börja tänka igen vad allt händer. Det kom små tårarna igen och vet inte att biter ihop snart, orkar inte mer...jag klarar inte det. Hoppas att kan prata med en annan tjejkompis om gör rätt val om flyttar till Karlskrona och hoppas att Daniel har tid att lyssna mig nästa veckan också. Jag tänkte att skriver inte honom själv, kanske kommer han själv skriva när han har tid. Vad kommer han säga när berättar vad tänker göra om jag gör rätt att flyttar dit. Han kommer säkert tänka att kanske flyttar för honom... Vet inte om han kommer tänka så. Eller kommer han bli glad för det.  
Jag måste bestämma eller jag har redan bestämt det. Om jag får redan nu börja jobba. Men problem kan bli med bostad. Det ä inte säker att jag får det nu. Men ä ensamma och det ä en liten plus att har lite större chans att få. Jag är rädd för det mest nu. Om kommer nu lämna studier då måste flytta från juli. Det är för mycket som snurrar i huvudet just nu. Jag vill ta bara en sak i taget. Jag har Jennica och hon kommer i första hand. 
Klockan är över åtta på kvällen och igen gråter jag som en galning. Jag kan inte lämna skola, jag måste kämpa på. Jag kan inte bli bostadslös. Det är svårt att få lägenhet att inte ha fast inkomst. Det räcker inte studiemedel att få. Jag vet inte, men jag mejlade till e och frågade nu. På tisdag ringer jag direkt till hotell och hoppas att få prata med husfru. Jag hoppas att kan börja jobba redan nu. Jag kan inte än att sluta skolan innan jag fått bostad. Det går inte. Men hoppas att det är inte problem att få bostad. Vet inte. Jag har det sista skrivuppgift kvar och tänker skriva det klart nu, kommer vara uppe så länge som det behövs, jag måste göra det, måste fortsätta med skola tills har hittat annan bostad nu. Jag är så rädd för allt just nu. Jag måste hitta bostad nu om jag flyttar dit. Jag kan inte ta den risk att lämna allt och börja vänta nu att hittar någon. Jag måste flytta ut härifrån, Om det allt skulle vara över att jag är säker att jag får bostad. Jag går sönder när jag tänker på det allt, jag måste får prata med någon som kan ge mig råd, jag är rädd att prata med Daniel om det. Jag är rädd, kanske han tänker att vill flytta till honom nu om inte hittar något. Allt är så svårt....jag orkar inte mer, jag blir galen snart...Nu måste stänga av radio, och öppna min texten. Jag vill inte , jag orkar inte skriva , men måste göra det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0