1.maj

Ny månad har börjat och hoppas den månad blir bättre. Det kommer hända mer nu- nytt jobb, fyller år, vårruset och hoppas att få ny lägenhet. Imorgon börjar ringa runt nu. Jag är ledig tre dagar nu och kan ta det lite lugnare. Idag hände det helt plötsligt. Daniel skrev mig, han skulle vilja träffa mig en stund men han är borta nästa vecka. Då skoja lite att han kan visa runt lite i stan, men sa att han är bättre att visa runt i skogen. Han svarade iallafall och det känns lite lättnad men vet inte om han bara skriver och försöker hitta ursäkter att inte kan ses. Det vet inte jag. Jag räknar nu min pengar noga. Det är mycket att tänka på. Jag stämplade kassakort men vet inte om jag få någon ersättning nu. Och jag ansökte medlemskap i annan a- kassa nu. Jag ska flytta dit istället. Igår stängde av FB, men igen hoppade in. Den Örebro kille lämnade sitt nr om jag vill prata någon gång. Jag skickade sms nu att sparade hans nr. Jag tror inte att han kommer svara nu något tillbaka. Kanske ska ringa honom nu ikväll. Jag kan ju se vem han är och prata lite.Men skickade sms tillbaka- kul Andres kram. Skrev - jag ringer kanske senare på kvällen. Jag tänkte ringa honom, vågar jag göra det. Det vet inte jag. Vad ska jag prata om. Ah det kommer bli bra att kunna prata. 
Nu skickade meddelande till en kompis från gammal jobb. Jag frågar henne om hon jobbar heltid o kanske kan hjälpa till. Men läste men inget svar. Det börjar bli nu mer stressig att få bostad med mina papper men jag har a kassa o det räknas också som inkomst. 
Allt börjar känna hopplöst med allt, jag vet inte hur orkar jag mer, jag känner att går sönder snart på riktigt. Jag kollar nu de olika sidorna att hitta bostad och nästan överallt inkomst max 3 x hyra. Vissa läste att räknas bidrag också, men vet inte om det räcker när jag har a kassa så låg. Imorgon tänker börja ringa runt, jag vet inte hur det kommer vara nu, om de alla kommer fråga efter anställning eller inte. Jag vet inte vad ska göra, jag måste hitta någon som kan vara min borgensman, men ingen som kommer hjälpa mig , ingen som litar på mig. Jag vet inte hur kommer jag vara nu. Nu tänker alla som kan, tänkte fråga nu kanske antonio, men han kommer skratta på mig. Jag gråter igen, jag är så rädd att bli bostadslös. Jag måste ta det lugnt nu , jag måste göra det, det är så himla jobbigt. Jag bara väntar när jag får det brev att måste flytta ut härifrån. Jag får inte bli mer värre nu och ta det så lugnt jag bara kan. Det är svårt men hoppas att det blir bättre med tiderna. Det går om man kämpar. Jag vet att jag klarar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0