tiuks

Det är söndag och har städat hemma och fixade tvätten. Jennica städade sitt rum, jag blev så glad att hon gjorde de och bäddade sin sängen igår, byte sängkläderna. Igår vände mitt liv en liten del. Igår gick med med en grupp på FB-tarot och avläsning och fick några svar och det var så rätt vad de medlemmar läste om mig. Nu känner mig så nere just nu. Men måste hålla mig stark nu, livet går vidare. Det blir bättre med tiden. Julen närmar sig, igår skrev lite med en väninna och berättade att kommer inte fira julen , köper inga julklappar osv, hon fråga varför, sa att har andra problem med män, att någon har kommit och börjar spöka mig. Sen svarade jag inget mer tillbaka. Jag har ingen lust att prata med någon hur jag känner. Jag hatar den tid så mycket just nu. Alla mina minnen kommer ihåg, allt som hände förra året, hur lycklig jag var just den tiden och sen hur besviken blev jag sen. Det gör fortfarande ont i mitt hjärta. Bara att glömma men kan inte just nu. Jag raderade J( min vän som kan lyssna på mig ) meddelanden, ville inte skriva med honom själv. Att veta om han kommer själv att skriva, om han bryr om mig... och nu skrev han och skriver lite med honom. Varför är livet så orättvis... Jennica ville göra chokladbollar men havregryn var slut,och skickade henne till affären. Hon klarar själv att gå, att vara nästan som vuxen. Vad har jag gjort nu? Jag är snart helt sjuk.. jag sökte upp denna kille som besiktade min bil och hittade honom på FB. Och skickade vänförfrågan ...hur kunde jag göra såhär. Och nu bara väntar om han kommer godkänna det, men tror inte på det så mycket. Han kollar säkert och ser vem sjutton är jag, eller hur kunde jag hitta honom. Men nu har jag gjort. Ah måste sluta kanske att söka upp folk själv. Jag försöker att inte tänka på honom, vet inte om han är singel, det stod inget på hans sida, och såg inga bilderna heller med någon tjej. Men såg att han har en son. Bara tiden kan visa om han kommer bli min vän eller inte. Jennica duschar och jag har en liten stund över.