tiuks

Jag tar bara ett steg i taget, men det känns som vanligt jobbigt. Om den vecka skulle vara över. Men kommer nästa vecka och då närmar det jobbiga dagen igen. Det gör så ont när jag tänker på det nu. Det blir bättre, jag klarar det, jag vet och känner det. Idag är jag ledig och är hemma, J är också ledig, ho är hela tiden bara bakom data , bakom paddan. Jag orkar inte det just nu. Imorgon skickar henne till fritids, vet inte om ska jobba imorgon eller inte. Klockan tre kommer min tjejkompis från jobbet hit, hon ska vara kattvakten. Jag är så tacksam att har hittat några goda vänner redan här som hjälper mig. Nu önskar jag bara en sak att kunna komma överens med x, att dotter åker själv till Stockholm. Jag är bara så rädd att han kommer säga nej,men måste ju visa min starka sida nu att bevisa att jag är också en människa inte någon maskin. Sen ska gå och ta en löprunda kanske, i stan, om det inte regnar. Jag måste få komma ut lite och få frisk luft....och kanske ser någon trevlig kille också....