tiuks

Jag vet inte varför är jag det, men det känns tungt just idag. D fyllde år idag, skickade i morse en födelsedagsdikt, han tackade för det. Jag tänkte att skriver inte honom först, vi skulle höras i veckan om vi kan ses nu i veckan eller inte. Jag skrev bara, att hoppas du hade en bra födelsedag idag. Inget mer. Ikväll hade J träningen, vi kom hem och började fixa sladden via data och tv men det funkar inte. Jag vet inte vad gör jag fel nu. Jag tänkte att J kan kolla någon film imorgon då, men vet inte hur det funkar. Jag önskar att det ska vara över, hans kalas. Det blir jobbig imorgon för mig att orka fixa allt för henne nu. Men måste göra det för henne. Jag känner igen den saknad som har varje år, det går inte över, jag kan inte komma över det, det gör bara så himla ont just nu. Jag måste bita ihop och gå vidare. Det är svårt och jobbigt att hålla det allt inom sig. Det är ingen som vet om det, jag har inte pratat med någon om det. Jag är osäker om kommer klara att berätta det till D. Han vet att jag har någonting som vill berätta och han vet att kommer öppna sig för honom nu. Men är så rädd att kommer igen att bryta ihop. Jag måste vara stark nu när vi kommer att ses och kommer prata om det. Jag vet inte än om vi kan ses under helgen, men kanske kommer han fira sin födelsedag med sin familj. Vet inte än om han kommer att svara nu eller inte. Jag minns att förra året var kanske ca hundra hans vänner som grattade honom men nu har det varit bara ca 30 vänner som grattat honom. Imorgon är jag ledig, tror jag och hinner städa och fixa hemma innan J-kalas. På lördag kanske kan hitta tid att tvätta, måste tvätta mina sängkläderna också nu. Det blir hela tiden mer tvätt.