tiuks

Just nu känner jag i en punkt som har hamnat som förstör mitt liv som mest. Igår kände jag efter det när skrev med D att jag skriver för ofta för honom och vet inte varför jag tänker just nu att han vill inte ses igen. Jag måste ge andrum honom. Han skrev att vi kan gärna ses nästa vecka, tyvärr inte denna vecka. Han har annat att göra och kan inte ses nu. Jag måste tänka så negativt nu. Han bryr om mig, jag vet det. Han är min god vän och vill ha kvar honom. Jag måste acceptera det. Nu ska försöka att inte skriva honom och en sak som börjar samt störa mig är det FB. Jag är igen hela tiden där, och kollar runt och kollar om D gillar mina inlägg. Han gör det nästan varje gång, det visar någonting för mig. Nu måste hålla mig borta även därifrån. Jag tänkte ta paus igen, att inte logga in dit. Men hur många dagar klarar jag nu det, det vet inte jag. Raderade bort igen appen i mobilen. Det tar för mycket tid och energi för mig. J gick till skolan och ja är hemma igen, imorgon ska jobba. Jag hoppas att kan jobba några till dagar. Imorse sökte ett jobb på annat hotell redan, det är 50 % av heltid under föräldraledigheten. Kanske har chans att får jobbet dit, då kan jobba på båda hotell. Jag känner själv mer och mer att det är inte bra för mig att vara hemma. Jag börjar bli sjuk att stanna hemma och har ingen lust att göra någonting, jag söker annat jobb samtidigt men det är svårare nu när man börjar närma sig till 40. Jag är positiv och vet att det blir snart bättre. Jag måste själv att tro på mig och älska mig, vara sann mot sig själv nu. Nu ska läsa mina böckerna klart. Och sen ska läsa igen texterna för utbildningen.