tiuks

Alla de hormoner som snurrar inom mig. En dag kan mår så bra, nästa dag kan må så dåligt. Vissa dagar går allt bara upp och ner som idag. Nu kommer den känsla när känner mig så nere igen, den känsla att vara ensamma hela tiden. Om man bara kan träffa någon...jag vill inte vara ensam mer. Jag har J, men det räcker inte bara hon. När man ser runt om kring alla vänner...ingen som är så ensam..det är bara jag. Det blir bättre det drömmar jag om. Snart kommer jag träffa någon som ger mig styrka att sluta kämpa och mår bra igen. Problem är att jag pratar inte om hur jag faktisk mår. Jag håller allt inom mig. Om man skulle ha någon som man kan lita på hundra % ,men jag har inte så nära vän. Jag har en vän , D, men kan inte prata med honom om mina kärlekskänslorna, om mina känslorna mot denna kille. Ja, jag har kvar de känslorna, de har inte försvunnit. Jag vet inte om de kommer försvinna så snabbt. Men känns att det är något med honom. Jag kan inte sluta att tänka på honom. Han är i mina tankarna.