tiuks

...var den dag när jag träffade D på första gången. Jag minns den dagen, hela dagen , alla minnen är kvar. Den första möte, den första blicken...det var någonting med honom. Men vi blev bara vänner. Det känns fortfarande tufft att vara bara vänner, men ska vara stark för det och vill hålla kvar den vänskap. Jag har kvar de känslorna, han vet om mina känslorna, när jag berättade för honom, när jag erkände de honom. Det gör så ont i min själen. Jag vet att jag är stark och kan överleva de känslorna. Det finns i mitt liv så mycket. Jag tänker så mycket på mitt liv, att vara ensam är inte det lättaste. Det gör så himla ont i hela kroppen, när jag ser andra att ha det så bra, att ha någon bredvid...jag visar inte den delen av mig, vad jag har inuti. Ingen som vet hur jag känner, hur sönder är min själ , mitt hjärta. Jag har lärt mig att vara den starka tjejen och bära " masken"att jag mår bra. Imorgon eller redan ikväll vill jag skriva ner en lista för året 2019. Vilket liv jag önskar, mina mål. Det kommer bli en till tufft år, men innerst inne hoppas att kommer bli bättre än den året. Den året är jag mest glad att kunde ta min till läkare, och göra de prover, att kunde gå till tandläkare, att fixa mina tänder. Det kommer kosta en del. Men när de är gjort, kommer kanske kunna le oftare.