tiuks

Det började igår. När jag bröt ihop nästan och började igen gråta. Den känsla att vara ensam vid jul, alla känslorna kom fram. Varför jag? Varför ingen som bryr om mig? För att nu ser jag tydligt vem är mina riktiga vänner, och känns att har bara en vän som tänker på mig. Någon som bryr om mig, och vill göra det bästa att jag ska må bra. Jag är så glad att han är min vän. Utan honom skulle jag varit redan botten. Det gör ont fortfarande att de känslorna har jag kvar i mitt hjärta, men visar inte de. Jag bär masken att jag mår bra, men inne är jag så trasig, så ledsen, bär den tunga lasset själv. Idag tänker ringa alla de samtal jag måste göra. Jag väntar inte mer. Jag måste göra det. På fredag ska J till Stockholm. Jag kommer lämna henne till flyg, efter det kommer jag bara försvinna från insta och FB. Jag kommer inte logga in, jag kommer inte svara på meddelanden. Jag klarar inte bara det. Kommer jag klara att vara utan FB. Julafton kommer jag skicka meddelade till de, som betyder för mig, de som bryr om mig. Jag kommer att vara ensamma och vill inte ha någon kontakt med nån.