Jag klarar det...

Jag klarar det...att inte tänka på honom. Jag har ingen annan val. Han skulle svarat redan nu tillbaka, men det har han inte gjort. Det känns att han har inte samma intresse som jag har. Om han vill kan han själv att kontakta och skriva mig. Han vet var jag finns nu. Jag och J ska till stan. Hon ville gå, det känns bättre att ta henne ut nu, istället att hon sitter hemma . Klockan är snart sex på kvällen. Jag klarade det inte. Jag vet inte vad är det som hände. Jag bara ville ha svar. Jag skickade bara en frågetecken....och precis såg att han började skriva någonting. Jag är livrädd att läsa det nu på en gång. Så j...a rädd. ...men kunde inte bli bättre. Jag ger aldrig upp.... Han skrev att han är dålig att skriva i allmänhet och kan ta kaffe istället framöver. Nu mår jag bättre. Men vill inte börja pressa honom just nu att kunna ses. Han svarade och nu vet att jag har chans att träffa honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0