Sju långa år...

Imorgon är det exakt sju år sen när jag blev lämnad/nertrampad/ smutskastad....Nu känner mig mer och mer ledsen....gråter....varför det hände just med mig...varför blev jag lämnad....vad gjorde jag för fel....jag gjorde inget fel...jag träffade bara fel man i mitt liv. Varför alla de sår öppnades just nu, det har gått redan sju år, varför kan inte jag bara lämna det allt bakom mig....jag önskar att kan glömma allt detta en dag....jag minns fortfarande den dagen....jag minns allt....jag minns hur jag mådde....den chock....den känsla....att en gång man älskade någon...en gång man litade på någon....Jag vill bara släppa det allt bakom mig och gå vidare, men varför just nu måste det allt komma ihåg. Jag har varit efter det sju år lika ledsen, besviken, jag kan inte låta någon komma i mitt liv, jag vill men är så rädd för det. Jag vill inte vara ensamma.... Idag ringde D imorse, pratade lite, sen efter igen. Nu när skulle sluta, ringde han igen. Jag hade inte tid och sa att ringer upp efter klockan fem. Sen ringde , sen skulle han med sin flickvän till stan. Att vi kan höras senare på kvällen. Han ringde några samtal och vill prata med mig lite. Jag känner just nu att klarar inte att prata med honom, vet inte om han kommer ringa om kan svara....jag känner mig så sönder just nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0