tiuks

..allt känns so tomt .Nu vill jag bara gråta, det kommer tårarna. Jag tänker på honom så mycket, jag började får känslorna lite redan nu med den tiden jag försökte att träffa honom. Det gör bara så ont , vet inte hur lång tid kommer det ta att kan glömma bort honom helt. Den känsla , den första gången när såg honom, han bara fanns där och kunde inte släppa det. Han bara var där, jag var där. Det finns så många frågor, och varför det hände med mig, igen. Jag lyssnade min magkänsla, och det fanns någonting hos honom. Nånting som kommer aldrig veta om det skulle gått den rätta vägen. Om det var han som är rätt för mig. Tiden går så snabbt. Snart är igen ett år gått, igen ett år att vara " ensamma". Fira jul ensamma, igen, den känsla att vara ensamma under jul, det gör extra ont, varje år. Jag har min dotter, men jag önskar att skulle ha någon i närheten. Det blir bättre med tiden , jag vet. Men det gör ont när har alla mina vänner, som är inte ensamma. Alla har någon. Och den att folk bara skojar med mig. Det är en gräns för mig.