Back in HP

Igen hamnade jag där. Kanske denna gång har jag tur, men känns att har fel . Jag vet inte själv varför jag gick igen in ...man har bara så stor saknande efter någon. Är det höst som gör mig mer ensamma. Det känns alltid tufft just nu hösten, vinter och sen våren. Då känner mig mest ensamt. Det är ju ingen ide att leta efter någon där , det kommer någon när det kommer. Jag hade mina önskningar, men tiden visar just nu att det har inte gått vidare och glömma bort honom. Även nu tänker jag på honom fortfarande. Ofta tänker jag när jag delar något att han kommer kanske " gilla " min inlägg. Men det gör han inte. Han visar inget stort intresse just nu. Nu har det gått snart en månad när vi skrev sist till varandra. Han skulle visa intresse nu,men det ser ut att det är ingen ide att bara vänta här och drömma så mycket om honom. Innerst inne önskar att våra väg kommer mötas, att vi kommer träffas helt plötsligt.... Jag är fortfarande som jag är..förkyld. J är samma , hon har snuva och ont i näsan, känns inte att hon ska till skolan imorgon. Vet inte hur kommer hon må när hon har sovit. Kanske blir bättre, kanske inte. Nu har jag igen tagit paus från FB. En hel dag har inte loggat in...vet inte hur länge ska hålla borta mig nu. Igår delade en inlägg, och såklart hoppades just " han " ska gilla eller kommentera inlägg. Men nej, det gjorde han inte. Tog bort efter några timmar inlägg. Samtidigt såg att han "gillade" min väns inlägg( när hon visar sina händerna , sjunger och sina långa hår...) såklart blir jag avundsjuk. Jag är fortfarande så besviken på henne. Jag litade på henne, jag berättade om honom, hur intresserad jag var...hur jag vill( e) träffa honom. Hon bara sa, att hoppas att ni kommer att träffas och det blir något mellan Er. Sen upptäckte att hon hade blivit vän med honom....varför ville hon vara hans vän. Jag har inte frågat henne om det, vill inte helst ta upp honom igen. Över två månader sen såg honom första gången, jag fick det pirriga känslan att han fastnade i mina tankarna. Samtidigt har han ju skrivit till mig tillbaka och sagt att vi kan ta en fika istället att skriva här...Just nu vill inte skriva honom, känner mig att jag visar för stort intressen. Det är bättre att bara ta en dag i taget. Leva här och nu. Nu ska fortsätta att sticka min tröjan. Jag har kommit ganska långt- halva framdelen är snart klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0