tiuks

Det börjar kännas mer och mer att nu är hösten på väg. J är lite förkyld och snurring men tyckte hon mådde bra att vara i skolan. På onsdag hon ska till Västra mark, ska tävla där, hoppas hon är friskare då. Om skulle inte haft henne hade livet ingen mening. Jag är hennes mamma och gör allt vad kan för henne, men det är ibland så svårt och jobbig. Det går upp och ner med henne. Hon är en tonåring, ibland för lat. Hon vill inte städa sitt rum. Jag fixar inte mer för henne. Det finns så mycket som skulle vilja göra för henne. Nu håller på med tvätten, samt började packa lite sommarkläderna, som ska ha kvar eller ska slänga/ ge bort. Vissa kläderna har jag haft för länge, men det går att ha de på sig. Ibland mår jag så dåligt och tänker så mycket på mitt liv. Mest tänker jag på det att jag känner mig så ensamt. Jag har mina vänner runtom mig men saknar närheten, saknar någon att bara vara med. Alla mina vänner är INTE ensamma, de alla har sina män. Ingen som vet hur jag känner, för att jag öppnar inte mig till alla. Jag låter ingen att komma så nära som tidigare har jag gjort. Jag låter ingen mer att såra mig. Det finns just nu någon i mina tankar fortfarande, vet inte hur det blir under närmaste månader. Vi har inte än träffats på riktigt, men vet att vi kommer göra det snart. Jag har förstått att han har ett liv, att han inte har det tid att ses kanske inte just nu, men han har sagt att han kan försöka framöver ta en fika. Han har för mycket med jobb, det har jag accepterat. Plus har förstått att han har många tjejkompisar, och det är många som känner honom, Att träffa mig kanske känns för honom lite svårt, han känner inte mig och vet inte vem jag är. Men han har fått någon bild av mig. Han är inte som alla andra. Han är lite annorlunda och det finns någon i honom. Nu ska fixa lite mat, sen ska hämta tvätten och sen ska till stan. Ska träffa en gammal arbetskamrat, vi ska prova en gym i stan. Hon vill börja träna där.