tiuks

Nu är det sol ute, det känns i luften mer och mer våren. Och med detta kommer jag känna mer de ensamhet känslorna, som jag gömmer bakom min " mask". Jag måste vara stark och inte visa ut de som har inom mig, det kommer ofta även tårarna. Idag kan äntligen prata med J, hon mår bättre nu och ska till skolan. Vi gjorde precis matteläxorna, som hon behövde hjälp med. Snart ska jag till yoga, veckan yogapass. Det blir tufft som vanligt. Jag tränar inte hemma, inte så mycket som skulle behöva. Men försöker att ta det lugnt hemma. Ibland gör jag mina övningar,meditation ...det måste jag göra oftare faktisk. Det är inte så lätt just nu när våren kommer och alla de känslorna bara börjar komma ut. Det gär så ont i hela själen...jag börjar kännas att kommer undvika folk runt om mig. Att kommer bygga en mur runt om mig. Om man skulle ha någon i närheten bara. Jag skulle vara mycket lyckligare och gladare. Det har gått snart tre år när jag hade någon, när jag kände mig älskad, det blev en kort tid men jag minns hur jag mådde, efter det kom till mitt liv D, då kände jag allt vad hade önskad, vi blev bara vänner, men mina känslorna har inte försvunnit. ..de finns kvar...jag känner någonting i honom, att vi läser varandras tankar, alltid när han kramar mig, känner mig så trygg och varm i hans famn... Det gör så ont när tänker hur lycklig han är med sin flickvän, det gör så ont när han säger om henne nånting. Ibland känner att det är bättre att ta lite avstånd från honom, men det går inte, det drar hela tiden mot honom. Men har tänkt på det, att kommer inte vara varje min ledig helg med gruppen ute.