tiuks

Idag har jag hunnit städa hemma, det var planen nu. Det känns bättre nu att har gjort den. Samt varit i skogen med D, och matat fåglarna. När han körde mig hem, var nära mitt hem. Han frågade varför jag kunde inte sova för några dagar sen. Jag bara svarade att jag var ledsen. Det var fredagskväll när jag bröt ihop och bara grät hela kvällen och kunde inte sova med än 2-3 timmar. I torsdags var hos gyn. Allt såg bra ut i mig, men allt är kört just nu. Om det inte händer någon mirakel. Jag får barn bara via äggdonation, och det kommer jag inte ha råd med. Jag klarade bara två dagar att inte tänka på det. Nu kom hem och bara kände ok, jag skriver till honom. Jag skrev bara att var ledsen att var hos Gyn och tar det hela för hårt och har just nu det jobbigt. Han skrev bara tillbaka att han svarar senare... jag svarade honom i början vilka uppdrag kan vara med. Jag hoppas innerst inne att han kommer inte nu börja fråga om besöket. Det är för mig för svårt att prata med honom om det, men samtidigt förstår jag det att han vill ju veta, hur kommer det allt se ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, saknandet är för stort nu.