tiuks

Nu är det våren på riktigt. Jag har längtat efter det hela sk vinter. Det var ingen riktig vinter, och det har varit för jobbigt för mig , de sista månader. När man hade äntligen börjat hitta lyckan, och sen den bara gled i väg....Men måste vara stark och ge inte upp. Allt kommer hända i rätt tid. Igår åkte efter jobbet till Verkö, att hjälpa lite D. Han började fixa en stig. Vi var ute tills den blev mörkt, tills kl18 kanske. Sista tiden har jag märkt i hans ögonen något igen, jag sett honom rodna i kinderna. När vi kramar varandra. Igår kramades igen så länge, jag ville inte släppa honom. Först han höll bara med en hand , men sen tog även andra hand. Jag kan inte förklara det hur det känns. Sen när vi åkte iväg, stannade han att kolla lite skräp. Han kom till min bil, öppnade dörrfönster, det fanns ingen skräp, sen lade han sin hand....som han ville hålla min hand... Det finns något hos honom, han håller det tillbaka. Jag märker det. Det finns en del i honom, som vill ha mig. Vi skriver med varandra, ofta med hjärtan, och även märkt med kindpussar.