Senare på kvällen...

...när jag bröt ihop helt. Gråten kom och det tog så lång tid att släppa det. Allt kändes meningslöst , ville inte leva mer, jag orkade inte, jag klarade inte. Jag visste att han känner det att han ringer mig när han är klar på gym. Han ringde. Jag skrev honom meddelande ( ring mig) men tog bort direkt. Han märkte. Sa att han kände att jag är ledsen, han ville ju åka igen och krama men var så hungrig. Att åkte att köpa pizza. Han ville veta vad jag tänker, men sa att du vet vad jag tänker. Han sa sen att det mysigt att kramas. Han kramar mig så hårt, ungefär att han verkligen vill ha mer... själv med. Men han har sin gränsen. Jag vet och känner att han vill ju mig mer än vän, men han har sin period när han behöver vara själv ensam. Jag vet att snart är vi igen kommit till nästa steg. Vi kommer fira Alla hjärtans dag tillsammans. Och kommer fira med honom och hans familjen när han kommer fylla år, nästa månad redan. Tiden går så snabbt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0