Ett steg framåt

Det går sakta framåt, men är extra försiktig med honom just nu. Jag håller mig borta att träffa honom, att se honom, undviker honom, hittar på sakerna som måste göras. Jag skickade vänfrågan ocg han godkände det, det betyder inte att vi är nu samma vänner som tidigare, nej det är vi inte. Han kanske tror att jag har släppt honom, men det har inte jag gjort och kommer inte kunna göra det så lätt. Han varit sjuk hemma. Nästa vecka kommer vara fullt upp. Hem besök med Jennicas skötare, sen ska fixa bilen. På tisdag ska fixa bilen, byte däck, tvätta, fylla på spolarvätska, kolla allt annat med. Och måste komma ut i skogen, inte varit där över en vecka. Att inte kunna träffa honom där. Jag tar mina kvällspromenader som är ganska lugnande för mig. Tiden går så snabbt. Snart är det advent. Helgen ska börja pynta hemma, tänkte pynta ute med lite ljus här hemma. Det är mysigt med jul, men det är jobbigt att fira i år " ensam". Förra året hade jag så stora förväntningar. men det blev en katastrof. Hela denna året har varit en katastrof året, jag har gått genom så mycket, men är stark att överleva. Denna året ska fira med Jennica.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0