Saknaden...

Jag klarar inte mer...det är så fruktansvärd att känna sig så ledsen. Att jag kan känna såhär stark fortfarande, även det är över. .... Helgen satta jag bara inne i två dagarna, gråtit mig sönder, försökt gömma mina tårarna framför J. Igår kväll var jag ute en kvällspromenad. och började gråta. Alla de minnena, när vi gick den vägen tillsammans. Och jag kände hans närvaro, att även han är ledsen. Jag skickade ju farväl med honom,och skickade även en låten. Igår gick jag så långt att skickade vänförfrågan men han vill tydligen inte det, att jag tog bort den. Nu ikväll kom allt tillbaka. Jag gråter, J sitter i sitt rum. Det är lättare att hon är inte i närheten, men att känna sig så ensam i det hela. Jag kunde inte vara och skickade sms att saknar honom. Han kommer inte svara, han har det tydligen lättare. Om han känner likadant. Jag trodde att kan vara starkare, men är inte än så stark. Varför det allt händer mellan oss, varför man känner så starkt fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0