tiuks

Det känns så tufft i hela kroppen men jag kämpar vidare med mina starka känslorna för honom. De kommer inte försvinna och vet att även hans känslorna lever vidare, även han har byggd en mur runt om sig. ... Jag har börjat fundera mer och mer på mig själv. Att ta hand om sig själv och inte hålla kvar i den spindelnät som jag fastnade. Jag måste komma ut i den och släppa taget. Vi kommer med tiden hitta tillbaka, det vet jag. Det bästa för båda är från min sida, att inte vara så mycket på och pressa honom. Han är inte redo att ta nästa steg, han behöver tid för det. Idag hade vi inte pratat, och ville inte heller ringa eller skicka meddelande. Sen skicka han meddelande att han varit i sjukhus. Samtidigt tänkte jag skriva honom.... Han ringde sen och berättade vad hände. Han var tillbaka på jobbet, och sa att han ska hem snart och stanna hemma. Han har massor att göra hemma. Jag kom hem, åt lite och sen kände att behövde komma ut. Jag tog en långpromenad, satta i solen och funderade på min bästa. Innan dess träffade jag så när en ekorre. Jag fick en fin ögonblick med ekorren. Sen läste budskapet. Det är ungefär, att släppa den gamla och leva i nuet. I nuet finns nya möjligheter. Sen var jag även förbi graven, var vi begravde små kaninerna, som överlevde inte. Det kändes fortfarande jobbigt. Jag upptäckte de hemma döda, och den sista dog i mina händer,. Snart ska börja lagga mat, och senare ska in till stan och träna. Jag känner att jag behöver det.