Tiden som gått.

Vi kommer alltid hitta tillbaka till varandra. Vi hade inte hört av sig över en vecka, den kändes för tufft. Men hörde av mig, när en i gruppen B hade plockat skräp och vi sågs här utanför. Så att skickade bilderna honom vad hon hade plockat. Han hörde av sig , och kom hit, de pratade, jag var så kallt mot honom, innerst inne bara kokade. Så att gick till sist med de hjälpa att plocka, där började vi prata som vanligt. Han skulle åka nästa dag till landet för en vecka. Det kändes som vi står i samma punkt. Han ringde och messade ofta till mig, pratade hur mysigt det skulle vara om jag varit där. Så brukar inte en vän säga till sin bästa vän. Eftre det kändes allt bara så skönt att ha honom så nära. I måndags kom han hem, sent på kvällen, han hade ingen toapapper hemma, så att fick låna till honom, han kom till mig. Vi kramades så mycket, jag var ledsen att se honom, saknaden var så stor. Allt går just nu som vanligt, han kallar ju den vänskap, men får känslorna vakna till. Han hör av sig som innan, ofta redan på morgonen. Idag han var fullt upp och skicka meddelande först senare ringde. Han skulle gått skogspromenad frågade om ville följa med men sade nej, orkar inte efter jobbet. Imorgon han ska ut med en från gruppen, frågade om vill följa med. Men sade att nä, tror inte att orkar det. Hur ska gå ute med två killar, han frågat även en annan tjej i gruppen också. Bara att ta en drink och sen vill åka tivoli. Men känner inte för det. Jag skulle förstått att han frågat mig, att det skulle vara bara vi två men nej det blir inte så. Och så sade tidigare, att vi behöver kvalitetstid, när han är tillbaka från landet. Att gå ut äta. Jag tror inte att han vill vara bara ute med mig, då kommer andra undra om vi är ihop. Jag vet inte hur det allt gå nu. När han var på landet, då hade hans mamma och pappas sagt det att ge till Tiina( mig ) en chans. Hur många gånger hans mamma sagt det till honom, men han tycker inte att det ska vara en ide tydligen. Vi har den stark band mellan oss, vi är så lika, det är så tydlig att vi är sammankopplade. Vi kommer bråka för ofta, och det är alltid bara för att hans linje, att vi är bara vänner. Han kan sluta med det helt, han kan inte leva utan mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0