Framåt

Det börjar gå sakta framåt, men det känns inte helt rätt. Igår var jag ute och hjälpte till att plocka, men känslorna finns där hela tiden, när jag är nära honom känner den starka banden mellan oss, den stora saknaden, jag kan inte bara släppa den, ska det fortsätta att vara så nu hela tiden. Hur det går vidare mellan oss, jag kan inte bara sudda bort det så lätt, som det är för honom. Jag behöver att komma ifrån här så mycket som möjligt, det är inte så lätt. För vet att han är här. Igår kväll var på gym, CC kunde inte komma, jobbade för länge och var för trött. På lördag hon ska träna runt 15 , så kan även jag vara där. Att träna minst 3 dagar i veckan, är bättre för mig. Igår tränade jag på ganska hårt, att jag känner värk i kroppen. På lördag ska jobba på förmiddagen, sen gym . Tiden går snabbare när man har nånting att göra. Jag trodde att det gick bättre än jag trodde, men just nu känns att det blir värre. Att igen ha kontakt med honom. Känslorna kommer väckas i liv igen. Jag vet inte hur jag ska göra vidare, jag vet inte, jag är mer vilse än jag var tidigare. Han tror nu att klarar av allt med honom. Men det gör inte jag, känner att det blir svårare igen. Vi skojade idag om det när jag hade igår korta shorts, och en äldre man stirrade mina ben efteråt, och D såg honom. Jag frågade om han blev svartsjuk, han sade ju att nej. Idag tog vi upp det igen att har korta shorts, och frågade honom om det är ok för honom att ha, om han blir svartsjuk, han svarade ju att nej. Att jag ser bra ut med mina ben, som han bryr inte om mig alls. Jag känner varje gång när jag försöker att bli av med honom, o vi börjar igen umgås, allt kommer tillbaka. Men den tiden som vi varit isår är det extra jobbigt för mig. Jag måste stoppa den här och nu. Men hur jag måste prata med honom att han kan lämna mig ifred. Han sade att han vill att jag ska träffa någon annan, men det kan inte jag. Jag kan inte släppa in någon i mitt hjärta, för att det är förstörd helt. På söndag jag och cc ska till denna sk medium, kanske kommer man får någon extra vägledning hur jag måste gå vidare. Men just nu känner mig extra ledsen. Nu när jag behöver någon i mitt liv som mest.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0