tiuks

Jag börjar sakta men säkert ta nya väggar. Men det är inte alltid så lätt. Han finns kvar och vissa stunder är jag väldigt ledsen. Idag träffade Barbara med Kenzo. Vi pratade lite. Hon frågade om jag pratar med D, jag sade att nej, jag kan inte. Hon säger att hon tror att vi hittar tillbaka till varandra, att gammal kärlek rostar aldrig. Så sade att han har redan ny tjej, hon sa att hon träffade henne en gång, ja. Så sade att det tar lång tid för henne att se genom honom hur han leker med alla tjejerna. Jag kan inte tänka på det att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Jag saknar tryggheten, jag saknar äkta kärleken, ärligheten, närheten. Det kan inte han ge mig eller till någon annan. Han är redan så sjuk. Igår var ute med Chanel, och såg den norska killen komma med sin tjej och Loke, men låt de gå, men sen han såg oss och vinkade till mig och vi hälsade. Jag vet inte varför han hälsade mig, och hur hennes tjej tolkade det. Blev hon svartsjuk. Men börjar känna att han är lite intresserad av mig kanske, vet inte. Men kan inte ha för stora förhoppningar nu för honom. Men ofta kommer han fram när han är ensam med hunden ute. Jag har börjat inse att mer ta hand om mig, träningen känns bra att gå min egen väg och glömma allt som känns för tufft för mig själv. Och öppna ögonen och börja le till folk, och sprida positiva tankar. Som sagt jag tar små steg, han har skadat mig för mycket att leta efter för snabbt någon ny. Och måste vara försiktig hur mycket jag kommer berätta till den nya jag kommer träffa.