tiuks

Det är lördag och vaken redan vid kl halv sju. C väckte som vanligt. Nu är klockan snart 10.. Det har varit en känslomässig morgon. Jag började städa ugnen och även plattorna, blev så förbannad och ledsen att en av plattorna hade så mycket smuts att det gick inte ta bort, att bara rasade ihip,,, började gråta helt plötsligt, alla känslorna som bara exploderade. Hela livet gick som i små bitarna. Jag sitter i min egen fängelse, undviker allt som är utanför. Jag går ut bara när C behöver gå, och då kommer in snabbt igen. Jag är en högkänslig person, jag har märkt det redan innan, men det är svårt när man är alldeles ensamma i det. Igår skrev lite till CC, hon skrev tillbaka i fina ord. Jag är så tacksam att jag kan vända till henne, när jag behöver, Hon är den enda person som förstår det vad jag går genom. Det är jobbigt att inte kunna gå vidare. Men samtidigt känner mig stark, när jag körde iväg och såg D, jag tittade inte alls mot honom, och han säkert märkte det. Den känsla kändes för mig stark, det behöver jag visa honom, när jag ser honom. Men sen när jag var / är ensam så bryter jag ihop direkt. Det är väldigt tufft med detta. Jag behöver komma vidare, och behöver verkligen hjälp med detta. Och jag hoppa att denna terapeut jag ska träffa på onsdag har verkligen kunskaper om psykisk misshandel. Är hon samma elak och dum som den fösta var så vet jag hur de jobbar där via kommunen.