24.augusti

Tiden går vidare. Jag märkte att inte skrivit här i en hel vecka. Jag kontaktade min gamla vännen D, hon skrev tillbaka och vi skrev lite grann med varandra. Jag förklarade henne en liten del, men inte allt, bara kort. Samt förra veckan träffade CC i stan och vi tog en långpromenad. Hon är en bra stöd för mig, så vi skojade lite om D, och hon kollade sista meddelande hon skrev honom men blockade honom. Och nu ville hon ta bort blockeringen att se hans sida. Hon tog bort blockeringen , och såg inte alls hans sida, och skickade vänförfrågan. Bara för skojs skull, och han hade accepterat den. Så kom hon in i hans sida, att se vad han lagt upp. Han lagt upp inlägg med henne aprill/ maj och inget mer efteråt. Han lagt upp massor bilderna på gymmet. Sen såg hon att hans nya hade lagt upp en bild början av juli och skrivit ungefär att hon är tacksam tiden hon kan vara med honom. Han hade inte svarat eller kommenderat tillbaka...det kändes lite konstigt. Nu har inte hört inget av henne mer. Igår var igen hos terapeut och det gick bra. Nästa steg i min terapi är att försöka hålla mig borta att kolla hans bil, och även nu när hans tjej ska komma på besök helgen. Idag hände något...fruktansvärt. Jag var ute med Chanel, och hon stannade vid skogskanten, och från ingenstans var han där. vid parkeringen. Chanel började springa mot honom, han hälsade och klappade henne. Sen började prata om jag varit i miljörummet, sade att nej. Sen drog bort Chanel och gick hemåt, han hann fråga om jag mår bra, sade att nej, gick, han ropade att han tänker på mig. Jag kom så snabbt hem, kände att panikattacken var på g. Jag bara bröt ihop, och bara grät hemma, och skakade , Den känsla är så jobbig, Jag klarar inte av hans närvaro, jag får sånt flashback av honom. Jag skrev till Cc vad hände. Jag har kommit redan så långt i min läkningen , och sen helt plötligt kommer han och ta kontakt med mig. Varför han gör såhär, han har väl fattat att jag vill gå vidare med mitt liv. Och att säga att han tänker på mig. Det är tecken att han vill ju tillbaka till mig. Nu känner mig mer och mer rädd när jag är ute, När kan jag gå vidare. ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0