tiuks

Det börjar kännas mer jobbigare än innan.... tårarna rinner sakta. Jag sitter vid ute platsen, klarar inte av att vara inne. Jag försökte klippa C .s klor, det går inte. Jag klarar inte av henne just nu. Och allt annat som snurrar i min huvudet. Igår lyckades ta mig till gym, det var inte alls så mycket folk och det kändes skönt. Nu har jag ett mål, att träna tre dagar i veckan att " komma på fötterna" och försöker lyfta tungt än innan. Igår var även han där, en kille som fått upp ögonen, jag märkte att han "ser" mig och märkte att han följde efter mid. Han var ensam igår, utan sina kompisar. Lördag ska träna nästa gång. Men grejen är att jag vill inte köra bilen och har flex busskort just nu. Dessutom känner oro kring ekonomi smyga in sig, hur ska klara med alla utgifter denna månaden. Jag har " lånat" för mycket mer som jag planerade denna månaden. J kommer åka bort så kan dra ner med maten en liten del iallafall. Semester som känns min svåraste i detta året. När allt rasade när hela mitt liv bara rasade. Allt känns just nu så j... jobbigt och tungt. Att inte ha någon nära mig, någon som märker mig, någon som bryr om mig Jag känner mig mer och mer värdelös. Och att inte kunna börja sin terapi. Jag väntar fortfarande samtal från soc, men de ringer inte upp. Kanske ska ringa till de och ifrågasätte varför de inte hört av sig. De ringde men kunde inte svara, och när jag ringer de svarar inte de heller. Det är väldigt fel hos de. Igår när jag tränade fick en ångestattack, nästan, när jag bara kunde inte röra mig, och behövde andas lugnt. Jag vet inte just nu hur länge jag klarar av med mitt liv. Hur länge ska man vara nertryckt med allt detta som pågår. Jag känner mig mer deprimerad nu när jag har semester och kan inte riktigt komma i ro. Men det är bara jag som kan påverka mitt liv bättre, ingen annan som kan påverka, men behöver vägledning för det. Jag tar en dag i taget. Det har regnat hela natten och även nu på morgonen. Att sitta ute och rensa tankarna är det bästa som finns. Men undviker att vara ute så mycket just nu, jag vill inte träffa folk, jag är livrädd att " han" ser mig här ute. Jag kan inte gå ut till skogen , min favoritplats, min plats vid havet var jag kan hitta lugnet . Den plats har han förstört helt och hållet. Jag försöker hitta annan plats att gå, men känner av hela tiden hans närvaro. Andra dagen utan Fb, det känns bra, att inte kolla där inne alls. Jag vet nu hur det påverkar mig och mitt liv att vara hela tiden aktiv där. Just nu måste jag tänka bara på mig själv, och kanske passa på när J är hemma att vara ute själv mer, ensamma. Ikväll kanske ska ta en lång runda här ute. Hon kan passa C. Imorgon hon vill gå ut igen till fest i stan.