tiuks

Känsla att vara nerbruten är fruktansvärt, som jag känner just nu. Mest av D. Jag kan inte glömma honom, han finns i mig kvar, jag vill bli fri av honom. När jag ser honom här ute, blir jag alltid så ledsen och tårarna bara rinner. Den saknaden vill inte förvinna, han har sårat mig så djupt inom mig. Han lever som vanligt, tydligen han träffat någon ny, nästa. Det måste vara minst 4 e efter vår sista bråk inom ca tre månader. Ingen klarar av honom, de andra han träffat har alla sett hans andra sidan, men nu han träffar måste vara någon helt korkad som ser inte honom genom. Inte än. Han är bar en spelare, han är narccist och han blir det, han kommer inte förändara. Han har förstörd mitt liv just nu, att jag kan inte träffa någon nu, även jag verkligen önskar att träffa någon nu. Jag försöker att vara stark men det år bara så jobbigt. Om allt skulle vara lättare, om man kan vara fri, men det kommer ta så lång tid för mig att bli helt fri av honom. När han körde förbi idag jag försökte får en ögonkontakt med honom, bara att se honom i ögonen, att han ser mig hur illa han behandlat mig, men han har inga känslorna, han bryr inte om andra. Jag är trött att leva den livet jag befinner mig nu, jag vill vara lycklig bara, kunna känna mig älskad, allt detta som jag har gett honom under de åren vi var så nära för varandra. Att se ljuset i tunnel är inte så lätt för mig.