Att se ljuset efter mörkret

Det är svårt att se ljuset efter mörkret. Jag känner att jag står stilla i mörkret i vissa dagar. Det är svårt att bara se det ljusa delen av livet just nu. Jag vet att det tar tid att komma dit. Men mår dåligt att vara här just nu. Att känna sig så nere. Det är jobbigt att känna såhär. Jag kämpar på. Idag var ledig och var redan i förmiddagen på gymmet. När jag kom ut såg jag helt plötsligt CC. Vi hade inte haft någon kontakt redan ca tre månader, dagen när jag bröt med D. Hon bara kom fram och kramade varandra. Vi prata lite, hon haft fullt upp med sin äldsta dotter, som slutade sova och äta. Det var så illa att hon var med henne i Österrike, på behandlingen. Nu är hon på Bup inskriven. Vi hann inte prata så mycket, men hon frågade om D, men sa att vi kan ta nån annan gång, hon skulle in till jobbet. Så sade att hon kan ringa mig när hon kör hemåt senare på kvällen. Jag ville inte höra av sig till henne, för att vet hur mycket hon själv har med allt, och med sin pojkvän. Det kändes lättnad att kunde prata med henne i allafall en liten stund. Hon vet hur jag mått sista tiderna, och vet vad jag går genom. Jag tänker fortfarande på D, det går inte att inte tänka på honom, men gör allt att inte göra det. Jag tänker ju på denna hundkillen, vet inte när vi ses ute med hundarna igen. Och han har ju sin flickvän. Men allt kan hända nu när vi har träffats en stund, han visade ju intresse för mig. Det går inte så bra med J heller just nu. Hon tappar vikt, och hon vet inte varför. Hon vill inte äta mjölkprodikter, det är svårt. Kommer hon tappa mer i vikt, kan Bup stänga av henne från skolan. Hon går nu ätstörningsenheten, och det känns bättre för henne att vara där en dag i veckan. Även de undrar varför ha kontakt med Bup. men de vill blanda i sig så länge hon slutar att tappa vikt. Och de jagar bara hennes vikt, inte hennes mående. Det är tufft för henne. De ska prata med bup. Imorgon är jag ledig igen, och hinner städa hemma. Och ta det lugnt. Men längtar våran, att vara ute i min lilla trädgården, det finns massor planer hur jag ska ha allt. Redan onsdag börjar februari, tiden går för snabbt. Och snart kommer J att fylla år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0