tiuks

Igår ringde C mig, vi pratade ca en timme. Ofta kan vi prata så länge, hon förstår mig vad jag går genom, det var lättnad att prata med henne. Vi håller kontakten, och kommer säkert höra av sig oftare nu nä vi gjort sista månader, när båda haft det tufft. Jag är så tacksam att vi blev vänner efter det svek som båda gick genom, och hon är glad för min skull att jag äntligen kunde lämna D bakom mig, även det är fortfarande tufft, men matar mig in mer och mer hur han behandlat mig, och försöker glömma de finaste stunderna mellan oss. Jag kom fram sanningen, och han tålde inte det, det är därför han håller själv avstånd och blockade mig själv bort nu. Jag börjar öppna upp ögonen mer och mer, och vill hitta till mig själv och leva mitt liv.