tiuks

Det är söndag, solig dag. Idag har jag städat hemma, och ska ta det lugnt nu på eftermiddagen. Tanken är att sola ute på uteplatsen här, bry inte om andra som går förbi. Skiter i dem, mitt liv, vet vad jag gör. D har tydligen suttit hemma under midsommar, bilen varit hemma. Igår var han på väg några timmar, säkert tränade, eller någon ny dejt, otrogenhet på gång. Det var konstigt att han firade inte med henne midsommar, om man är ihop firar man ihop.... Idag kom ny chock. Förra veckan hade pappan möte med Bup, och ÄTC, och J läste i sin journalen. Det står att pappa är orolig hennes vikt och hälsa, och att hon följer inte sin matschema. Och nu kommer bup skicka anmälan till Socialen... det är bara att straffa henne, att hon vill inte träffa honom och åka till honom. Så väntar när den j... Bup ringer nästa vecka och berätta om det till mig. Att de kan inte se problem att det ligger hos pappas beteende, inte hennes ätande. Hon är 17, och bup kan inte bestämma över henne. Så att han vänder det hela mot mig samtidigt. Så att säga hela sommaren är förstörd, kommer igen leva på vab, mindre inkomst, värre för mig, värre för J. Jag trodde inte att han kan gå så långt. Jag kommer anmäla honom själv nu till socialen. Där kommer han se själv hur han håller på. Inget annat val för det. Jag försöker ta det lugnt med mig själv, och kämpar med mitt liv, det är så jäkla jobbigt att vara ensamma i det hela. Jävla soppa nu med J-s pappan. Klockan är fem på kvällen och " kokar"..mår dåligt.... för att såg att D har parkerat sin bil besöks parkeringen. Det kan betyda bara en sak, att hon är på väg till honom. Förra gången hon fick ingen plats här ute. Men det är söndag, tror att hon stannar nu här hos honom en hel veckan, hon måste ha semester och är barnfri.. Men det känns för mig extra tufft just nu när jag är inte fri från honom och är fortfarande så trasig. Dessutom har ingen att prata om det heller. Jag har inte än fått någon tid till terapeut, och det börjar kännas extra jobbigt att sitta här och vänta. Allt känns så meningslös samtidigt när jag mår så illa, och inte kan känna mig fri. Nu kommer alla tankarna igen, stannar hon här en hel vecka kommer jag säkert att se de här ute, hur ska undvika de. Om han ska inte åka iväg till landet med henne, men det kommer jag märka om en bil kommer vara borta. Lättaste blir om jag inte själv kör bilen, men kollade vädret att det kan bli regn. Hur jag hatar den känslan igen att veta att han har henne här. Det är skitsvårt med allt detta, att vara stark för min egen skulll,