tiuks

Ny vecka och tiden bara går. Idag fick veta att även Sammy ska till Malmö till utbildningen. Det är med jobbet, jag blev såklart glad att även ska dit. Och kanske kan åka med honom. Det är ju C med som ska åka dit. Det kan ju bli en extra chans för oss, att umgås utanför jobbet. Men det är ju andra från jobbet, och vi kommer inte får chans för oss. Och vet inte ju helt vart han finns. Men jag känner av honom, att det finns en klick mellan oss. Och tänk om han ska köra sin bil och köra mig hem sen, och om D ska vara ute samtidigt. Och se oss. Där skulle han få. Jag såg honom, och han såg mig med. När han körde jag tittade mot honom, och såg att även han tittade mot mig. Jag ignorerar honom som vanligt men det är fortfarande så jobbigt. Det är hela tiden upp och ner med honom. Han finns kvar i mina tankarna och är svårt att släppa iväg honom helt. Jag vill bli fri, och vill bli lycklig men det är det traumaband som finns kvar med honom. Tiden kommer att läka även de sår.