tiuks

Jag är helt förkrossad, hela mig går sönder. 

Idag hade en möte med kurator och det blev ju den sista. Jag kände mig pressad denna gång för att jag har två val. Stanna kvar och kommer aldrig bli fri av honom, eller flytta och blir direkt fri av honom. Det känns just nu fruktansvärt. Att flytta. Att betala dummelhyra, det klarar jag inte av. Och att flytta, hitta bil, hitta någon som kan hjälpa mig att flyyta, det är för mycket. Jag vill ju bli fri och jobbar med det hela tiden, jag ignorerar honom ute, tittar inte mot hans håll inte alls, Jag kämpar med mig själv, men att kurator säger så till mig, det var ju den sista gränsen. Stannar jag kvar kommer han alltid ha kvar mig, koll vad jag gör, med vem jag umgås. Allt med mitt liv. Det vill inte jag ju. Men kommer jag hitta någon måste kolla med datumet. Att inte bli skyldig med dubbelhyra. Det är tufft. 

Jag måste kämpa vidare. Allt är just nu för svårt.