9. februari

Fredag,,, det är jobbigt. Jag orkade städa idag och är på g med tvätten, men känner mig ganska nere just nu. Idag såg honom eller hans bil köra med kollade inte alls mot hans håll, ungefär att jag såg inte honom. Det är bara att ignorera honom helt och hållet, ser jag honom är det bara vända bort blicken och gå sin egen väg. Det blir tufft med livet här att bo så nära, men har inte möjligt att flytta så snabbt ut. 
Helgen blir det jobb som vanligt. Kaos som alltid, sparade rum för många. osv. Men tar en sak i taget, inte mer sress att jobba för andra. Nej, nu är det jag själv som måste tänka vad är bäst för mig själv, 
Snart ska J hem, igår vi småbråkade igen, hon bara skyller på mig. Hon väntar sin ansiktskräm men posten, och sade att det hade inte kommit, och blev sur att det kommer idag och sade om hon kan hämta efter skolan, hon blev direlt sur men nekade rakt i ansikte, att kunde inte sitta vid bordet och gick ut med Chanel. Och hela kvällen kände mig som botten med allt. Hon drar min energi och ser inte hur jag måste kämpa. 
Det är kvällen och jag rasar nästan igen...allt bara kom från ingenstans. Jag kollade igen hennes sida, jag kan inta ta det lugnt. alla sår som öppnades. Jag vet att det blir värre varje gång han blir påmind men att jobba med den känsla är bara så jobbig. 
Och nu kom även J- s pappa att tjafsa. Undrade igen om hennes födelsedagsfirande. Jag förklarade henne hur gick det födelsedags överaskning som jag planerade till henne, men han fattade inte om det och fortsätte att bomba mig. Och sen var om hennes underhållspengar, hur blir det .Jag pratade med henne och hon vill att pappa ska betala till mig, men han bara att det är bättre att hon ska får pengar. Att han ska prata med henne. Så kan hända att de pengar kommer fösrvinna och då blir det värre för mig. Han bara måste jävlas med mig. Jag är redan så trött på honom. Och om 5 dagar är jag fri från honom, måste inte ha någon kontakt med honom. Äntligen. 
Jag försöker kämpa vidare genom allt som pågår i mitt liv, men det känns fruktansvärt jobbig just nu. Vissa dagarna kan jag slappna av och vissa dagarna allt bara rasar i tusen bitar. som allt förvinner under jord. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0