tiuks

Det är min ledig helg och är så nere med hela mitt liv. Varje ledig helg är likadan. Ensamt , tankarna bara kommer. Jag känner mig så ensamt och det känns mer och mer att jag undviker folk. Och vill inte heller vara ute, nu när det är så fint vädret med. Men nej, det går inte. Jag vet inte hur ska jag vara och vad ska jag göra. Jag har inga vänner heller, och verkligen vill inte heller träffa folk här ute nu som hälsar mig och pratar ibland. Jag är så rädd att kommer helt isolera mig snart. Om en vecka kommer jag fylla år, och det är såå jobbigt dag för mig. Då kommer säkert mamma ringa och kanske även min bror eller skicka bara en meddelanden. Och så kommer de grattis hälsningar via FB med, som jag inte heller vill läsa denna år. Det finns ingen som bryr om mig heller, om någon skulle bara skicka ett meddelande och fråga hur går det med mig. Det är så jobbig känsla för mig. 

Ikväll ska jag och J ska ut och spriga igen. Vi har varit nu i två gånger ute, och jag sprang en morgon innan jobbbet. Och det var så skönt att komma ut redan på morgonen och ta den löprunda. Kanske ska ta nästa vecka i stan en runda innan jobbet, runt Saltö. Det har varit jobbigt i början för att jag har inte sprungit så länge, men det blir lättare när man varit ute flera gånger. 

Igår var dag när jag började min resa att bli ljust igen. Första bleking gick åt skogen, för att har just nu flera olika toner, och är som en tiger nu. Men ska ta nästa blekning om en vecka ca. Jag läste att man ska inte bleka för mycket så nära till varandara. Det kan ta tid tills jag får min färg som jag önskar mig. Det är mest topparna som är mörkast och botten är mer ljusare. Men visste redan att det blir så i början. För att jag färgade sist med henna och då tar det extra tid , och vill inte heller skada mitt hår så mycket med färgningen. 

På tisdag jobbar jag och hoppas verkligen att kan träffa min tvättkillen, har inte möt honom nästan en månad och har saknat honom så fruktansvärt. Att vänta något positivt.