tiuks

Det känns så tyngt i hela kroppen. Att överleva. Sista dagarna i februari, betala alla räkningar, hur mycket behöver jag låna denna månaden. Kommer jag får bostadsbidrag eller inte. Allt känns så mörkt just nu. Nu måste bara hålla upp mig att klara av den jobbiga perioden. Jag måste kunna jobba mer att klara av mig ekonomisk, det går inte att sälja bilen. Jag klarar inte av att åka buss mer. Det är som en fobi för mig. Hur kommer det bli nästa månad och så vidare. När kan jag se att jag klarar mig med lönen utan att behöver vara orolig för det. Inte kunna handla sakerna som jag skulle behövs, nys vårskor, joggingsskor med,, det är tufft men ska börja kolla kanske på vinted, där kan med hitta kanske något billigare. men har inte pengar fär det. Nästa månad får veta skatten, hur mycket blir det att får eller betala. Om jag får tillbaka kommer betala mina skulder direkt. 

Imorgon är jag ledig och måste kolla genom min ekonomi nu, ringa till däckfirman, tvätta, så tomatfrön, städa lite igen. Tiden räcker inte till. Jag jobbar på med mig själv, att inte bryta ihop. Ibland är jag så nära att ge upp allt, men har ingenstans att ta vägen. Lever i oro, kan inte sova, kan inte leva ett lyckligt liv, jag är så ledsen att jag har blivit så skadad efter D så mycket, men karma kommer göra sitt för honom. Nu ska fixa snabbt middag , J är på väg hem